De senaste årens moderata överfokusering på frågor som invandring, ”svenska värderingar” och annat kulturkrigande har fått konsekvenser för andra delar av partiets politik. Det gäller framför allt den ekonomiska politiken.
Under Almedalsveckan i Visby gjorde den tidigare moderata finansministern (M) Anders Borg och partiets nuvarande ekonomisk-politiska talesperson Elisabeth Svantesson framträdanden på var sitt håll, och illustrerade kontrasten mellan då och nu.
Anders Borg deltog i ett seminarium i måndags, arrangerat av ett försäkringsbolag. Hans fokus var inte svensk ekonomisk politik utan investeringsstrategier mot bakgrund av världsekonomins utveckling. Det är på den arenan Borg numera verkar. Men det breda greppet och den skarpa blicken fanns där.
Nej, vi ser ännu ingen kris i världsekonomin, men ja, det finns allvarliga varningstecken, menade Borg. Ett sådant är de kinesiska statsägda företagens överskuldsättning och de kinesiska hushållens minskade konsumtion. Det senare har direkta följder för viktiga branscher i väst, bland annat för bilindustrin. Ett råd från Borg till företagen är att de ser över sina kostnader och sin likviditet, för att rusta sig för kommande påfrestningar. Investerare bör i sin tur hålla ögonen på detta agerande hos företagen, nu och historiskt, när de placerar sina pengar.
Brett, skarpt, analytiskt, utan stora gester – en Anders Borg att känna igen.
Att syssla med ekonomi i en politisk roll är betydligt svårare, men även där hade Borg en central problemanalys (utanförskap), en strategi (arbetslinje) och verktyg (främst jobbskatteavdrag) som hängde ihop.
Något motsvarande finns inte hos S-MP-regeringen, även om Januariavtalet har stramat upp politiken. Men inte heller Moderaterna har lyckats ta vid där Borg lämnade. Det är för ofokuserat,plottrigt, fegt, populistiskt.
När Elisabeth Svantesson på måndagen, på Expressens scen, skulle säga något om pågående och framtida skattereformer gav hon å ena sidan bifall till ett avskaffande av värnskatten. Men sedan började hon svaja genom att ställa sänkt skatt ”för de rika” mot skatten på lägre inkomster.
Svantesson talade för grön skatteväxling men riktade samtidigt hård kritik mot de förhållandevis modesta skattehöjningarna på bensin och diesel – och satte sig därmed på båda stolarna.
Moderaternas ekonomiska seminarium på tisdagen var matnyttig – för den som för sjuttioelfte gången ville höra icke-politiker säga kloka saker om målen för och innehållet i en kommande skattereform: sänkta marginalskatter på inkomster, högre beskattning av bostäder, motverkande av stigande kommunalskatter, större likformighet mellan skatt på inkomst av tjänst och kapital.
Men seminariet var bortkastad tid för den som ville se Moderaterna sätta ner foten i åtminstone någon känslig fråga som skulle driva diskussionen framåt. Elisabeth Svantesson upprepade att M vill se sänkt skattetryck, vilket är anmärkningsvärt med tanke på de stora behoven av tillskott i den offentliga sektorn. Och liksom tidigare sade hon absolut ingenting om hur sänkt skattetryck ska åstadkommas, annat än luftigt och till intet förpliktigande tal om effektivisering av statsförvaltningen.
Ett parti som gör anspråk på finansministerposten måste prestera betydligt bättre.