När man följer den inrikespolitiska debatten är det lätt att få för sig att grund- och gymnasieskolan styrs från riksdagen i Stockholm. Så är det dock inte. I alla fall inte enbart.
Även om tim- och läroplaner tas fram av rikspolitiker är det Sveriges 290 kommuner, med kommunpolitiker som väljs lokalt, som ansvarar för skolan, och på många sätt är direktiven ovanifrån att klassa som ett golv. Det är alltså fritt fram för kommunerna att ge eleverna mer än själva bottenplattan, vilket Eskilstuna har tagit fasta på.
Enligt grundskoleförordningen ska ett läsår bestå av 178 till 190 skoldagar. Från att i många år ha legat på absolut minimum höjde Eskilstuna under förra mandatperioden antalet till 180, för att under den här mandatperioden utöka till 182.
Det låter kanske inte som särskilt mycket, men sett över en hel grundskoletid är 4 dagar i 10 läsår ytterligare 40 skoldagar eller cirka 1,5 månad. Tänkt då vad som händer om man ökar från 178 till 190. Det är 12 skoldagar i 10 år – alltså 120 dagar eller cirka två tredjedels extra skolår.
Givetvis gör en sådan utökning skillnad för de enskilda elevernas kunskapsinhämtning. Eller som Ingemar Stenmark sa till en journalist efter en tävling: ”Jag vet ingenting om tur. Bara att ju mer jag tränar, desto mer tur har jag”.
Planen i Eskilstuna är att eleverna ska använda de två "nya" dagarna till någon sorts fysisk aktivitet. Gärna i samarbete med föreningslivet.
Det är i sig ingen dum idé, men vad de flesta elever behöver är inte en extra idrottsdag per termin som tillbringas i simhallen, hockeyrinken, fotbollsplanen eller friidrottsarenan, utan mer vardagsmotion. Det kan vara fler idrottslektioner, men lika gärna mer spontan rörelse i skolan, som inte nödvändigtvis leds av idrottslärarna och betygssätts när eleverna har nått de högre årskurserna.
Om en satsning på vardagsmotion kombineras med att inkludera föreningslivet i skolan mer än i dag, exempelvis på idrottsdagar men gärna exempelvis även på fritids, så att fler elever får hjälp att hitta en motionsform som passar just honom eller henne – som dans, innebandy eller badminton – kommer det att märkas både på skolresultaten och på de ungas hälsa.
Det första handlar om att hjärnans prestationsförmåga ökar om man tränar regelbundet, eftersom blodcirkulationen i hjärnan förbättras, vilket påverkar hjärnans förmåga att lösa problem. Det senare handlar om att fysisk aktivitet minskar risken för hjärt-kärlsjukdomar, cancer, diabetes, psykisk ohälsa, övervikt, fetma och, inte minst, att dö i förtid.
Därför finns det all anledning för skolan att dels se till att eleverna rör på sig här och nu, dels hjälpa dem att lägga grunden för ett aktivt och hälsosamt liv i flera decennier framöver.
Här får ytterligare två idrottsdagar ses som en acceptabel start. Det krävs dock mer än så för att förbättra skolresultaten och elevhälsan.