Regeringen och Miljöpartiet kom i dagarna överens om mer generösa regler för att få stanna i Sverige. Den som har arbetat i landet i fyra av sju år ska få kunna få permanent uppehållstillstånd. De nuvarande reglerna talar om fyra av fem år. Det ska bli enklare för asylsökande som fått avslag att stanna kvar i landet som arbetskraftsinvandrare. Den anställningstid som krävs kortas från sex till fyra månader.
Doktorander ska kunna få permanent uppehållstillstånd och det ska även bli lättare för studenter som vill bo kvar i Sverige efter avslutade studier.
En lagrådsremiss har gått ut och lagändringarna är tänkta att träda i kraft 1 juli i år.
Uppgörelsen mellan regeringen och Miljöpartiet är den senaste i raden som gör lagar av ramöverenskommelsen från 2011. Bland de tidigare riksdagsbesluten finns en utökad rätt till vård för papperslösa och nya regler som gör det lättare för barn som söker asyl att stanna i Sverige. Till det kan läggas förra mandatperiodens uppgörelse mellan de fem partierna om arbetskraftsinvandring.
Steg för steg har de nya reglerna öppnat dörrarna till Sverige, gjort migrationspolitiken friare och mer human. Sverigedemokraternas inträde i riksdagen har inte bromsat denna utveckling. Tvärtom.
Reformerna kan lätt kopplas till den liberala tanken att en människa har rätt att söka sig lycka på en annan plats i världen än den där hon råkar vara född. För den enskilde på jakt efter ett bättre liv är det en frihetsfråga. För mänskligheten är det en väg till utveckling, där geografi inte tillåts stå i vägen för ambition och talang.
Det är de principiella utgångspunkterna. I praktiken finns en rad hinder. Inte alla människoöden ryms inom de snäva definitioner som ges av asylregler. I en mängd länder råder villkor som gör livet outhärdligt för människor men som för den skull inte anses utgöra asylskäl. En viktig liberal uppgift är därför att skapa flera vägar till vårt land. I det arbetet är Miljöpartiet en naturlig aktör.
Och det finns mycket kvar att göra. Sverige måste återinföra den regel som gör det möjligt för gamla föräldrar utan anhöriga i hemlandet att flytta till sina barn i Sverige. Den 91-åriga ukrainskan Ganna Chyzevskas historia engagerade hela Sverige 2012. Sedan dess har det varit ganska tyst, trots att det finns många sådana livsöden. Att återinföra sista länken, som regeln kallades, är heller inte dyrt för skattebetalarna, som en uträkning gjord för Anhörigkommittén 2002 visade.
Det bör bli möjligt att söka asyl på svenska beskickningar utomlands, så att färre asylsökande måste anlita människosmugglare för att komma till Sverige.
Lika viktigt är att ingen av reformerna rullas tillbaka vid ett eventuellt regeringsskifte. Här har Socialdemokraterna sänt oroväckande signaler. Det gäller framför allt den återreglering av arbetskraftsinvandringen med vetorätt för facket som partiet har presenterat. Inskränkningarna går långt utöver det som skulle kunna motiveras med omsorg om arbetsinvandrare och hinder mot utnyttjande av dem. I stället bottnar det i nationell egoism och en statisk syn på arbetsmarknaden, där invandrare anses ta de inföddas jobb. Mot en sådan syn måste alla goda krafter förenas.