Inte alla kommer hem efter jobbet utan en skråma. Vissa kommer inte hem alls. På vägarna kan olyckor ske.
Många svenskar glömmer eller gömmer dessa risker när de sätter sig i bilen på morgonen. Detta trots att det i år dött mer än tre gånger så många i trafiken än som dött i de brutala skjutningarna.
Fler behöver bli påminda om hur illa det kan gå. I min egen barndom, uppvuxen ett stenkast ifrån en högtrafikerad Europaväg i Skåne, lärde jag mig vad hög hastighet och bristfällig uppmärksamhet kunde åstadkomma i skador på liv och egendom. Min fars engagemang i den lokala frivilligbrandkåren skärpte bilden ytterligare.
Därför blir jag ofta upprörd när jag kör på vägarna i Sörmland och i övriga Sverige. Alldeles för många bilister gör riskfyllda omkörningar och kör fortare än tillåtet och lämpligt. De verkar vara både stressade och sakna tålamod med lastbilar, epa-traktorer och cyklister i klunga. Hade inte andra anpassat sig till dessa fossilbrännande fartdårar hade konsekvenserna kunnat bli mycket allvarliga.
Jag undrar: Har de hittat sina körkort i flingpaketet?
Därför är det tröstande att se den långsiktiga utvecklingen på svenska vägar. I över två årtionden har antalet döda i trafiken sjunkit nästan årligen. Antalet döda i trafiken per hundratusen invånare har krympt från 6 till omkring 2. Detta trots att befolkning och antalet bilar i trafik har ökat kraftigt. På 20 år vi blivit omkring 1,7 miljoner fler invånare. Bilarna har blivit omkring 1 miljon fler.
Men går det därför att luta sig tillbaka och gasa på? Nej. Utvecklingen har inte skett per automatik. Framgångarna, även innan de senaste två årtiondena, är ett resultat av att politiker tagit trafikfrågorna på mycket större allvar. Lagkrav om bilbälte och hårdare politik mot rattfylleri. Vägar har byggts smartare – mer mötesseparation och mitträcke bland annat. Rondeller, farthinder, kameraövervakning och sänkta hastighetsgränser har också gett resultat.
Samtidigt är politiken underställd den tekniska och ekonomiska utvecklingen. Bilarna har blivit allt säkrare. När ekonomin vuxit har politiker och myndigheter fått mer stålar till att bygga vägar i enlighet med erfarenhet och forskning.
Det finns givetvis förbättringsområden. Bland annat är risken för svåra skador bland cyklister väldigt stor. De är mycket sårbara i trafiken, och ändå sjabblar politiker och myndigheter för ofta till det när vägar byggs om eller nytt. Man glömmer ofta bort att planera vägar för andra fordon än bilar.
Men även individen har ett stort ansvar. Bilister ska planera sin körning och anpassa sin hastighet till väderlek och sikt. Det blir särskilt viktigt nu när det blir allt mörkare och kallare. Risken att köra på vilt, cyklister och fotgängare ökar när mörkret faller. Bilisterna måste därför hålla ögonen på vägen – glo inte på mobilskärmen!
Och till gångtrafikanterna: Glöm inte reflexerna hemma. Ni måste synas när ni går över vägen.
