Förhastade beslut kan bli alltför drastiska, med följder som är stötande men knappastavsedda.
Vid lastbilsattentatet på Drottninggatan i Stockholm 2017 var en kvinna på tillfälligt besök från Ukraina en av de svårast skadade. Hon förlorade det ena benet. Nu ska hon lämna Sverige, om inte frivilligt så genom utvisning. Hon fick ett tidsbegränsat uppehållstillstånd då hon skulle vårdas och finnas tillgänglig vid rättegången mot den nu livstidsdömde mördaren.
Ansökan om nytt uppehållstillstånd har avslagits i domstol. Den paragraf om ”synnerligen ömmande omständigheter” som skulle ha kunnat gälla henne är nämligen upphävd från sommaren 2016 till sommaren 2021. Detta drevs igenom av den dåvarande regeringen med stöd av Moderaterna och med ännu mer stöd av SD, som ville få bort paragrafen slutgiltigt, inteunder några år.
Det som upphävdes var ingen frikostig och vidsträckt möjlighet till uppehållstillstånd. Efter en tidigare skärpning för snart 15 år sedan var det en snäv undantagsmöjlighet – ifall det inte gällde barn. För dem fanns en mildare regel.
För vuxna som inte kunde få uppehållstillstånd på annan grund krävdes ”synnerligen ömmande omständigheter”. Det var en stram paragraf. Det var en långsökt tanke att den skulle ha kunnat orsaka något stort flöde av asylansökningar ens i det läge som rådde 2015-16.
Såväl Centern och Liberalerna som Kristdemokraterna förstod det, och de yrkade att den delen inte skulle finnas med i den tillfälliga, skärpta migrationslag som drevs igenom efter november 2015. Så blev det alltså inte, i stället gäller det som den dåvarande regeringen föreslog, att ömmande omständigheter nu får vara skäl till uppehållstillstånd endast i fall där Sverige genom någon internationell konvention har skyldighet att ge asyl.
Det är inte aktuellt här. Ukraina är inget Pakistan och inget Eritrea eller Nordkorea. Men hade lagändringen 2016 inte gjorts så väldigt långtgående hade de synnerligen ömmande omständigheterna varit ett skäl som verkligen kunde avgjort frågan för brottsoffret som förlorade benet på Drottninggatan.
Den här hårda lagskärpningen var onödig och får stötande följder. Den borde omprövas, så som skett med de drastiskt hårda restriktioner mot familjeåterförening som också kom till 2015-16.
Regeringen har fått en nådeansökan från den ukrainska kvinnans juridiska ombud. Den borde regeringen, ifall det rättsliga utrymmet verkligen finns, pröva i positiv anda. Något som först måste besvaras är hur långt nådemöjligheten enligt Regeringsformen sträcker sig. Den finns sedan gammalt när det gäller straff och andra offentligrättsliga rättsverkningarav brott.
I vad mån den även kan omfatta en del andra beslut, som avslag på asylansökningar, är en fråga för den högre juridiken som kan behöva prövas noga. Regeringen får inte överträda gränsen för sin grundlagsenliga kompetens.
Men finns möjligheten ska den inte avfärdas. 2015 års signalpolitik vanpryder rättsstaten. Ge om möjligt nåd, och återinför möjligheten att ta hänsyn till mycket ömmande fall.