För en vecka sedan tillsatte demokratiminister Birgitta Ohlsson (FP) en ny demokratiutredning. Ett av syftena med den är att stärka människors inflytande mellan valen.
Det kan verkligen behövas. Samtidigt som det kan sägas att allt fler tar del av vad som händer i samhället – inte minst genom de många plattformar som de så kallade sociala medierna erbjuder – minskar intresset för att engagera sig i samhället. Det blir allt svårare att hitta personer som vill arbeta politiskt. Likadant är det i föreningslivet; de så kallade folkrörelserna förtvinar sakta.
Kampen för demokrati måste alltid föras. Länge har den försummats, vilket kan till en del kan förklara framväxten av främlingsfientliga, nationalistiska och rent rasistiska rörelser. Den utredning som nu tillsatts kan och ska presentera förslag som stärker vår demokratiska modell.
Förbättringar kan inte kommenderas fram. Förändringar till det bättre måste ha sin grund i det lokala engagemanget precis som Jan Nordvall, generalsekreterare i Sveriges hembygdsförbund, skrev i en debattartikel i KK i lördags.
Han uppmanar sina föreningar och andra att vara drivande för en positiv antirasism som möter människor med folkbildning, gemenskap och goda demokratiska förebilder. Förutom de förhoppningsvis positiva effekter det skulle få utifrån ett demokratiskt perspektiv, skulle även föreningslivet vitaliseras.
Tanken är god och riktig. Men hur villiga är föreningarna att engagera sig? Till Flen kommer i dagsläget ungefär 150 asylsökande i veckan. Det innebär allt längre tider i väntan på den intervju som ligger till grund för asylprövningen. Väntetiderna i Flen är nu cirka ett halvår.
I väntan på asylprövningen har föreningarna en stor uppgift i att söka upp och försöka engagera de som annars bara tillbringar dagarna med att vänta. När asylprövningen är klar och uppehållstillstånd beviljat, vilket sker regelbundet med flyktingar från Syrien, kan detta lokala engagemang ytterligare fördjupas.
Nu är detta inte något som bara bör ske i Flen utan även i Katrineholm och Vingåker och på övriga orter i Sörmland. Flen har flest asylsökande, men även i Vingåker är de många. I den senare kommunen har antalet asylsökande ökat med drygt 20 procent under det senaste halvåret.
För föreningarna kan det naturligtvis vara besvärligt att få kontakt med de asylsökande. Dels krävs ett ökat engagemang från de aktiva i föreningarna, dels finns det språkliga barriärer. Men om ett samarbete kan byggas upp med Migrationsverket, så borde detta inte vara problem som är större än att de kan övervinnas.
Vinsterna är uppenbara. Att så tidigt som möjligt försöka engagera nya invånare underlättar framtida rekrytering till både politiskt och ideellt arbete, minskar utanförskapet som många grupper hamnar i och stärker demokratin på sikt.