Kristdemokraterna i Katrineholm vill se mer offentlig konst i kommunens kransorter. Det vore välgörande. Alldeles för ofta hamnar kommunens konst i centralorten, även om kringbygderna givetvis inte är helt utan den.
Förvisso är det inte säkert att KD-förslaget kommer särskilt långt. Den politiska majoriteten, S och M, lär bromsa förslaget av ren vana. Det framgår också redan i Katrineholms kommunplan 2023-2026 att kommunen ska satsa på offentlig konst i kransorterna. Hur väl det förverkligas bör utvärderas om ett par år.
Orsaken till att inte mer konst placeras i kringorterna beror i huvudsak på att Katrineholm, likt andra kommuner, avsätter omkring en procent av sina totala bygg- och renoveringskostnader på konst. Och det byggs mer på centralorten. Samtidigt skulle kommunen kunna ta lite av dessa pengar till konst i Sköldinge, Strångsjö, Forssjö, Valla, Bie, Äsköping och Björkvik.
Däremot skaver något med motionen. KD vill se en "kommitté som i samråd med Hembygdsföreningen och barnen i respektive orts skolor tar fram lämpligt underlag för ortens namnuppkomst, dess industrihistoria och för nutid". Det är en bekymmersam formulering som öppnar dörren för ökad politisk styrning. Hur ska denna kommitté tillsättas och vilka ska ingå i den? Ska politiker sitta med i kommittén? Och hur mycket inflytande skulle de i så fall få över både underlag och utformning?
Att konstnärer inkluderar bygders barn eller lokala kulturkunniga personer i konstprocessen är i sig inte en dålig idé. Sådant sker ofta utan att politiken tar initiativ. Inte heller måste det vara ett problem att kulturutövare får ett väldigt brett och fritt uppdrag att i ett konstverk fånga upplevelsen av en plats.
Politiker får välja plats för den offentliga konsten och pengapåsens storlek – all annan styrning bör allra helst undvikas. Ska KD gå vidare med förslaget behöver partiets företrädare göra det väldigt tydligt att deras ambitioner inte är mer politisk dirigering. KD i Katrineholm bör inte sälla sig till den skara, som idag vill styra och ställa i kultur och konst.
I den skaran finns SD, både på riksplan och i kommunpolitiken. Partiet vill styra kultur och konst för att stärka nationalistiska föreställningar och motverka mångfald och olikheter. Slår sådana idéer igenom i kulturpolitiken skulle den kulturella konstnärliga friheten drabbas hårt. I Katrineholm har bland annat partiets gruppledare Mica Vemic uttryckt att han vill flytta beslutsrätten över den offentliga konsten från dagens jury (bestående av bland annat konstkunniga, både fristående och från förvaltningen) till kulturnämnden. Det hade krympt avståndet mellan politik och kultur från en armslängd till knappa lillfingret eller ingenting.
Med det sagt så är inte Katrineholms beslutsprocess vid konst helt utan huvudbry. I rollen som ordförande i kulturnämnden är Cecilia Björk (S) också del i konstjuryn. Det är ingen bra idé. Björks insatser för kulturen i Katrineholm ska inte underskattas. Men offentlig konst, även sådan som finansieras av offentliga medel, ska hållas fri från politikers fingeravtryck så mycket som möjligt.
Ska företrädare från kulturnämnden, eller andra politiker, delta vid val av konstnär eller verk, ska de inte ha någon rösträtt. Inte ens Socialdemokraterna ska kunna peta på det fria i kulturen.