Våld från extremhögern fördöms alltid i skarpa ordalag, av politiker och debattörer från både höger och vänster. Annat är det när våldet kommer från den autonoma vänstern. Då lyser vänsterns kritik alltför ofta med sin frånvaro.
Våldsdåd och brott som begås av den extrema vänstern anses vara lite finare, lite mer okej. För de kämpar ju för ett solidariskt samhälle.
I det senaste numret av Magasinet Neo uppmärksammar skribenten Ivar Arpi hotet från den autonoma vänstern, hur partiaktiva misshandlas och hur journalister skräms till tystnad.
Till skillnad från vad man kan tro är det inte bara högerextremister som är måltavlor för deras våld, även om det är illa nog. I Arpis reportage berättar flera unga borgerliga politiker om hur de har utsatts för misshandel, påhopp och hot av vänsterautonoma. En ung kvinna, aktiv inom Folkpartiets ungdomsförbund, säger att hon inte längre pratar om politik offentligt. Efter de hot och verbala påhopp hon har fått utstå vågar hon inte.
En man i 20-årsåldern, verksam inom samma förbund, blev nedslagen bakifrån när han begav sig hem en sen kväll. De som attackerade honom skrek borgarsvin medan de sparkade honom när han låg på marken.
Tidigare i år gjorde Säkerhetspolisen en kartläggning av våldsbejakande extremism i Sverige. Där pekas den autonoma vänstern ut som ett hot mot delar av det demokratiska systemets grundläggande funktioner. Särskilt då rörelsen är välorganiserad och arbetar systematiskt mot förtroendevalda, myndighetspersoner och politiskt aktiva.
Dessvärre är det inte helt okomplicerat för journalister att skriva om den autonoma vänstern och dess aktioner. Det är ett otacksamt jobb. Arpi har intervjuat flera journalister som berättar om de reaktionerna de möts av från sina kolleger när de föreslår att rörelsen bör granskas mer.
Flera av dem säger att de möter motstånd. Till och med den kände reportern Janne Josefsson berättar att han stötte på motstånd inför Uppdrag Gransknings program om den autonoma vänstern. De autonomas aktioner betraktas vara för den goda saken, till skillnad från de dåd som utförs av högerextremister. Och därför ska de inte utsättas för lika tuffa granskningar.
Även om de vänsterextrema säger sig vara antifascister använder de exakt samma metoder som dem som de bekämpar. Trots att de är varandras främsta motståndare har våldsverkarna inom extremhögern respektive extremvänstern mycket gemensamt. De för kampen för sitt idealsamhälle med knytnävar, slagträn och knivar. De vänsterextremas våld är inte finare än de högerextremas. Fråga bara deras offer.
"De autonomas aktioner betraktas vara för den goda saken"