Ledare: En säkerhetspolitisk läxa av Tysklands gasberoende

Tysklands relationer till Ryssland, och gasen därifrån, är kända sedan tidigare. Därför var det inte mycket nytt i det dokument om Nord Stream 2 från tyska myndigheter som tidningen Politico uppmärksammade på torsdagen. Men väl en god påminnelse om vad det innebär att knyta sig närmare oberäkneliga förtryckarstater. 

Pikant var datumstämpeln på den riskbedömning som tyska Näringsdepartementet gjort av gasledningen: 26 oktober. Det var bara några månader innan Ryssland trappade upp kriget i Ukraina. Ansvarig regering leddes av den dåvarande förbundskanslern Angela Merkel. I detta papper bedömdes de ryska rören inte ”äventyra” Tysklands eller EU:s energiförsörjning.

Denna slutsats landade man alltså i trots att länder som Ukraina, Polen men också andra just varnat för att låsa upp sig till den ryska gasen ytterligare. Det skulle innebära ännu starkare ryskt beroende, och därmed också ökad risk för en utpressningssituation. Putins lakejer skulle kunna skruva på och av mängden gas som politiskt påtryckningsverktyg – även om det inte skulle erkännas officiellt av regimen. 

Vi har kunnat se detta med Nord Stream 1, för inte så länge sedan, då Ryssland meddelade minskad gastillförsel till Västeuropa. Orsaken kallades underhåll, men verkligheten var pengar och politik. Rörligt pris på gas, och kontroll av gasflöde, fyller den ryska krigsmaktens skattkistor och kan sätta press på Västeuropa. 

Visserligen är beslutsfattare inte synska. Men Putins ökande förtryck i Ryssland, förföljelsen av oppositionella och maktfullkomligheten borde ha varit varningssignaler. Den som agerar så är inte att lita på.

Och att Tyskland försökt vända ryggen till kolet är inte fel. Men vägen till en fossilfri ekonomi går inte genom gasen. Där kan inte Tyskland eller andra länder, däribland Sverige, ignorera behovet av kärnkraft för en klimatomställning. 

Värre är det också att ha knutit sig till just rysk gas. Flera gånger i svensk närhistoria har gasen diskuterats som eventuell större energikälla, bland annat har det i delar av näringslivet önskats gasrör till Sörmland eller Östergötland. Hade de stegen tagits då hade Sverige suttit i en sits mer lik den riktigt besvärliga tyska.

Läxan: Knyt inte säkerhetspolitiskt viktiga system, såsom energi, till maktfullkomliga och oberäkneliga diktaturer eller maffiastater. Det är inte bara en risk för den egna säkerheten. Västeuropas gasköp från Ryssland har finansierat förtryck och förföljelse där, och det krigsmaskineri som förstör och mördar i Ukraina. 

Därför är det viktigt att påminna om dem som hjälpt, underlättat för, eller i varje fall inte motarbetat Putinregimen: De partier av olika kulör som öppnat upp för, förminskat risker och naivt knutit EU, eller medlemsländer, till den ryska gasen. De sär- och egenintressen som hjälpt till eller sett åt andra hållet när stulna pengar från ryska oligarker gömts i fastigheter, yachter eller banker i Europa.

Partier, sådana som är syskon eller kusiner till Sverigedemokraterna, men också sådana i yttervänstern, har spelat ner farorna med och ursäktat Putinregimen.