Ledare: Det tillfälliga skyddet för ukrainare räcker inte

Flyktingkriser väcker många människors vilja att hjälpa. Men de är även jaktmarker för diverse rovdjur i mänsklig skepnad.

Så också nu när det kommer många flyktingar från Ukraina. Larm från den svenska polisen och frivilligorganisationer var bara en tidsfråga. Expressen, Dagens Nyheter och Sveriges Radio berättar om misstänkt aktivering av den verksamhet som ser möjligheter att utnyttja ukrainska kvinnor och barn sexuellt och på andra sätt.

Polisen noterar en ökning av ukrainska kvinnor på sexsidor. Polis och frivilligorganisationer talar om ”ljusskygga personer” vid färjeterminalerna dit ukrainska flyktingar anländer.

De med illvilliga syften kan försöka smälta in i mängden frivilliga som möter ukrainarna med erbjudanden om husrum och annan hjälp. Flyktingarna kan riskera att utnyttjas av enskilda där boende och mat ges i utbyte mot sex eller mycket hårt arbete, eller så kan detta ske storskaligt och organiserat av kriminella som del av människohandel.

För att motarbeta det behövs polisinsatser som den Stockholmspolisen nu gör. Det krävs även vaksamhet från alla som arbetar med att hjälpa flyktingarna. Exempelvis ligger det i allas intresse att förmedling av husrum till ukrainarna, som folk ställer upp med, sker så långt möjligt via etablerade organisationer som trossamfund och kommuner, där det finns en skälig grad av kontroll och överblick.

Men det behövs mer än så. Det stöd- och hjälpsystem till ukrainska flyktingar som finns i dag är inte tillräckligt finmaskigt för att förhindra en utsatthet som kan leda till utnyttjande.

Någon kan tycka att det tillfälliga skydd och grundläggande sociala rättigheter, utan folkbokföring, räcker gott för ukrainarna. Problemet är att denna nivå gäller – till skillnad för asylsökande som väntar på beslut – i praktiken på obestämd tid. Här finns även en osäkerhet. Det tillfälliga skyddet finns nu till 4 mars 2023 enligt EU-beslutet.

Ukrainarnas hänvisning till Migrationsverkets anläggningsboenden sker vid en tid när myndigheten just har avvecklat bostäder i stor skala, samtidigt som utrymmet för att bo i eget boende (EBO) kraftigt beskurits. De som väljer att bo hos släkt och vänner i så kallade socialt utsatta områden får inget bidrag att leva för.

Denna dagersättning, som mest 71 kronor per dag, är i sig så låg att den knappt räcker till mat och kläder, och definitivt inte för att hyra en bostad. Ukrainarna har rätt att arbeta men inte att studera. För svenskstudier är de hänvisade till det som ges av frivilligorganisationer.

Det tillfälliga skyddet är ett främmande fenomen i svensk flyktingpolitik. Hittills har uppehållstillstånd alltid förutsatt en förväntan på etablering i Sverige. Skyddet för ukrainarna bygger tvärtom, underförstått, på att personen inte ska bo kvar i landet, utan snarare vistas här tillfälligt i väntan på att resa tillbaka.

Den tanken finns garanterat hos många av flyktingarna. När och om de kan återvända vet dock ingen. Det alla däremot vet är att tidpunkten för ett humant återvändande flyttas allt längre bort i takt med att kriget förstör allt mer av Ukraina.

Det är vår, liksom andra EU-länders, moraliska plikt att ge de ukrainska flyktingarna trygghet, säkerhet och bästa möjliga förutsättningar att i framtiden välja mellan återvändande och en framtid i det nya landet. Det kräver ett uppehållstillstånd för bosättning med rätt till studier, uppgradering av examen, arbetspraktik och allt annat som hör till, samt rimliga ekonomiska villkor. Inte småsmulor och ett utlämnande till enskilda svenskars välvilja. 

Ju längre vi väntar med att få ordning på detta, desto större problem skapar vi.