På tiden att den här myndigheten skrotas

På måndagen pratade socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M), Linda Lindberg (SD), Christian Carlsson (KD) och Lina Nordquist (L), om framtidens statliga barn och ungdomsvård.

På måndagen pratade socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönvall (M), Linda Lindberg (SD), Christian Carlsson (KD) och Lina Nordquist (L), om framtidens statliga barn och ungdomsvård.

Foto: Samuel Steén/TT

Ledare2024-02-06 18:57
Detta är en ledare. Katrineholms-Kurirens ledarredaktion är oberoende liberal.

Den statliga barn- och ungdomsvården, som den styrs i dag, får inga nya chanser. Det var det samlade budskapet från regeringen med SD på en presskonferens på måndagen.

Socialtjänstministern Camilla Waltersson Grönvall (M) meddelade – tillsammans med socialutskottets ordförande Christian Carlsson (KD), och gruppledarna Linda Lindberg (SD) och Lina Nordquist (L) att Statens institutionsstyrelse (SiS) – ska skrotas. Det var då på tiden! 

Den mångåriga och högst befogade kritiken mot att myndigheten inte klarar av sitt uppdrag borde ha lett till mycket tidigare krafttag.

SiS har länge kritiserats för dåliga behandlingsresultat. Men också fysiska och sexuella övergrepp, stor tillgång på knark, vanvård och andra allvarliga missförhållanden i verksamheterna har uppdagats. I Sörmland har vi sett exempel på hem som fått hård kritik i åratal, för att senare tillfälligt stängas ned. SiS har återkommande lovat bot och bättring genom åren samtidigt som verksamhetens brister förvärrats. Ändå har SiS fått behålla ansvaret för den statliga ungdomsvården.

Problemet ligger också i att SiS har ansvaret för en blandad skara av barn och unga, som har mycket stora och olika vård- och stödbehov. Det är bland annat ungdomar mellan 15 och 17 år som dömts till ungdomsvård för allvarlig brott. Det kan även handla om barn, så unga som 10 år, som placerats på SiS-hemmen för att de har svår problematik, det kan vara alltifrån missbruk eller viss typ av brottslighet. 

Många av de intagna ungdomarna har ovanpå det både två och tre psykiatriska diagnoser. Trots att SiS varit medveten om att de intagnas olikheter har myndigheten inte förmått att hålla grupperna isär och lett till att en del social problematik fördjupats till tyngre drogmissbruk eller gängbrottslighet.

Mycket kan spåras till platsbristen på SiS-hemmen. Köerna till den statliga ungdomsvården är långa. När en plats väl dyker upp är det dit barn och unga skickas – även när vården där inte motsvarar den vård som eftersöks. 

Den komplicerade gruppen unga människor borde även ställa särskilt höga krav på kompetens på personalen inom verksamheten. Men i stället verkar SiS-verksamheten snarast kantas av kompetensbrist. Myndigheten har helt enkelt inte lyckats locka nog med tillräcklig kompetens till sig.

Regeringens Alexanderhugg är välkommet. Men det är inte tillräckligt. Därför är det bra att regeringen nu tillsatt en utredning att reformera barn- och ungdomsvården och föreslå en ny myndighet ska ta över ansvaret för den. Men klart är ambitionerna från regeringen: man vill se att ungdomar som begått grova brott ska skiljas från andra barn och helst inrättas i särskilda enheter inom Kriminalvården.

Någon mirakelkur är det inte – dock en bra start. Om Kriminalvården tar över ansvaret för ungdomar med grövre brottsbakgrund kan en annan myndighet fokusera på de barn med svår social problematik. Men det bör göras med försiktighet. Ungdomarna som sätts i Kriminalvårdens ungdomsavdelningar får inte låsas in med vuxna och förhärdade brottslingar. De behöver också tillgång till god socialvård. Annars är vi tillbaka på ruta ett.