När bil möter djur kan skadorna bli stort. Särskilt när det handlar om stora varelser.
I Nationella Viltolycksrådets statistik över viltolyckor kan man läsa ut att 3 655 djur blev påkörda i länet under 2023. Året innan rörde det sig om sisådär 250 färre djur. Detta gäller siffror både för väg och räls. Omkring en tiondel av viltolyckorna sker på järnvägen.
Antalet viltolyckor varierar mellan åren. Det är fullt naturligt. Men den långsiktiga trenden är tydlig: Fler djur blir påkörda i Sverige, och i Sörmland. Och utvecklingen har pågått ett tag. 2015 handlade det inte ens om 2 000 påkörda vilda djur i länet.
Flest viltolyckor i länet förra året inträffade i Nyköping – 763 stycken. I Eskilstuna var det 681 och i Strängnäs 499. I Katrineholm och Flen var det 512 respektive 440. I samtliga kommuner är det främst rådjur som blir påkörda. Av Vingåkers 306 viltolyckor var dock över hälften med dovhjortar.
Vad tar politiker och myndigheter med sig av den här sortens uppgifter? De behöver hitta lösningar på hur riskerna för viltolyckor krymps. Viltstängsel kan sättas upp. Men det kan störa djurens naturliga vandringsmönster alldeles för mycket Och dessutom: Staketet tar slut någonstans. Då kvarstår riskerna att djuren fastnar på fel sida stängslet och blir en trafikfara.
Varningssystem och skyltning på platser där djur ofta vandrar kan fungera för att göra bilförare uppmärksamma på läget. Men mycket handlar också om huruvida bilförarna håller ögonen på vägen eller mobilen.
Men vilda djur är inte bara till besvär på vägarna. De kan också göra stor ekonomisk skada i lantbruket. Vildsvin som bökar i åkermark och klövvilt av olika sort som äter upp grödor. Sedan 2014 har sådana skador dubblerats (SCB 2021). Viltskadorna på spannmål varierar stort över landet. Beroende på vilken gröda det rör sig om är det mellan 1,2 och 6,7 procent av skörden som förstörs. Vissa lantbrukare drabbas inte alls, andra kan förlora halva skörden – eller mer. Samtidigt ska Sveriges livsmedelsförsörjning öka – det är stora delar av svensk politik överens om.
Därför kan inte viltstammarna tillåtas växa sig hur stora som helst. Fler hjortar och vildsvin innebär växande viltskador.
På så vis kan ansvarstagande viltvård gynna näringsliv, trafiksäkerhet och livsmedelsförsörjning.
Särskilt vildsvinet bör angripas. Vildsvinet försvann från svenska skogar helt under 1700-talet men är i dag tillbaka i mycket stora antal. Till exempel är grisarna här sisådär hundra gånger fler än vad de är i Finland. Och trots den ökande avskjutningen i Sverige växer antalet årligen.
Det är uppenbart att fler grisar behöver skjutas i ett högre tempo. Ännu tydligare blir det sett till den afrikanska svinpesten som upptäckts i Fagersta – ett stenkast från Sörmland. Varför inte skjuta av så många att länet kan bli en närmast pestsäker zon? Inte minst för att skydda lantbrukets svin från smittan. Kommer sjukdomen in i en svinbesättning skulle branschen skadas mycket hårt.
Detta är ett allmänintresse som inte får förminskas. En del jägarintressen behöver stå tillbaka. Bland annat kan hårdare reglering och utfasning av viss utfodring av vilt behövas.