Folkpartiet bör inte driva frågan om avskaffad värnskatt, den extra skatten på de högsta inkomsterna, eftersom betydligt fler män än kvinnor skulle få sin inkomstskatt sänkt och pengarna behövs till annat.
Den åsikten framfördes på Aftonbladets debattsida i torsdags av Gulan Avci, ordförande i Folkpartiets kvinnoförbund, och Robert Hannah, riksdagsledamot (FP). De två anser att de 5,3 miljarder kronor som värnskatten inbringar bör läggas på att skapa karriärvägar för socialsekreterare, förskollärare och specialistsjuksköterskor.
Det är oklart hur representativa de två politikerna är för stämningarna i Folkpartiet, som länge har argumenterat för värnskattens avskaffande. Men det är bra att frågan debatteras.
Avci och Hannah har nämligen gruvligt fel. Värnskatten kostar med stor sannolikhet mer än den smakar. Den tränger undan mer skatt än vad den drar in till statskassan.
1995 höjde Ingvar Carlssons S-regering den statliga inkomstskatten från 20 till 25 procent. Argumentet var budgetsaneringen, att alla medborgare skulle dra sitt strå till stacken. Höjningen skulle vara tillfällig, sades det, därav namnet värnskatt. Den skulle finnas bara under mandatperioden.
Men Göran Perssons regering orkade inte avskaffa skatten från 1999. I stället infördes ett nytt steg i skatteskalan. För de flesta som betalade statlig inkomstskatt återgick procentsatsen till 20 procent men de med de högsta inkomsterna skulle fortsatt betala 25 procent i statsskatt.
Behövs de fem procenten? Finansdepartementets långtidsutredning 2011 gjorde en genomgång av studier på området. Utredningen finner att "… ett avskaffande av värnskatten inte skulle kosta samhället något i form av minskade skatteintäkter, utan snarare öka skatteintäkterna".
Orsaken är främst skatteplanering. Höginkomsttagare kan exempelvis löneväxla. Det innebär att arbetsgivaren byter ut en del av den anställdes lön mot en löneförmån, som avsättning till tjänstepensionen. Det sänker såväl den skatt som dras hos den anställde som den skatt som bokförs hos arbetsgivaren (arbetsgivaravgift). En annan variant: Delägare i bolag har möjlighet att ta ut en del av ersättningen för arbete som utdelning i stället för lön och sänka skatten den vägen.
Och ju högre marginalskatterna är desto mer lockande är det att göra sådana manövrer, som ofta kräver professionell rådgivning.
Långtidsutredningen kommer fram till att den summa med vilken skatterna minskar genom skatteplanering, och på marginalen mindre lönearbete, är större än de intäkter som värnskatten ger till staten.
En liberal skattepolitik måste handla om enkelhet och effektivitet. Ett antal kryphål för att undandra sig skatt bör stängas. Men även drivkrafter för att skatteplanera – något som mest höginkomsttagare ägnar sig åt – bör motverkas. Ett avskaffande av värnskatten vore ett angeläget steg i den riktningen.