När en rad partier kommer överens, som de i sak gjorde i försvarsberedningen, behöver de också ta gemensamt ansvar, både för utgifterna och för att det tas fram skattepengar att betala med.
Försvarsberedningens prioriteringar och utbyggnadstakt betyder höjda anslag under en följd av år. Läget i omvärlden är nu farligare. Svagheterna i viktiga delar av det militära försvaret är stora. Att föregående försvarskompromiss, mellan S, M, C, KD och MP, intehåller har stått klart i flera år.
Kostnaderna för landets och demokratins säkerhet kommer att stiga. Det måste betalas samtidigt med att det blir andra påfrestningar på finanserna. Främsta orsaken är att andelen äldre över 80 år nu börjar öka påfallande snabbt. Äldrevården kommer att växa, i antal anställda och i behov av skattemedel. Det är förutsett sedan länge. Alla som vill genomföra den försvarspolitiska förstärkning som det blev bred enighet kring i beredningen måste också ha klart för sig i vilket budgetläge de nya utgifterna måste passas in.
Avtalet i januari, som satte punkt för höstens regeringskris, är inte den enda partipolitiska uppgörelse som behöver respekteras. Det försvarsberedningen resonerade sig fram till måste innebära att också oppositionspartier som M och KD måste känna sig förpliktigade att medverka till ett skatteuttag som räcker för även försvarskostnaderna, i ett budgetläge som starkt påverkas av fler vårdbehövande äldre.
Vill M- och KD-ledningarna vara trovärdiga om försvarets anslagsbehov? I så fall sätter det gränser för vad slags opposition de kan hålla på med när skattereformer delvis innebär att en del skatter höjs, för kunna att avlasta kommunsketorn och skapa utrymme för stärkt miltärt och civilt försvar.
Finansdepartementet agerar med krav på omräkningar av försvarsberedningens förslag så att det sprider en del misstro om regeringen verkligen står bakom det socialdemokraterna och miljöpartisterna, med sina partiledningars stöd, kom fram till i utredningen.
Till bakgrunden hör att militären längre tillbaka gjorde sig misstrodd i flera regeringar, inte bara i finansdepartementet, genom hal budgettaktik och en del opålitliga beräkningar. Förslagen från en utredning måste kunna granskas, och en del saker rättas till av de partier som resonerat sig samman i sak.
Men det duger inte att låta ömsesidig misstro växa – om att regeringen kanske inte står för utgiftsdelen i försvarsberedningen, medan i vart fall ett par borgerliga partier kanske inte står för att skattepengar måste tas in så att beredningens förslag kan genomföras i det reella budgetläge som förutses.
Vad det sedan handlar om är att skattesystemet behöver en omfördelning mellan skattebaser, där arbete och företagande främjas så att de kan ge mer bärkraftigt underlag för såväl försvar som vård och utbildning.
Konsumtion, belånade hus samt trafik och annan klimatpåverkan bör då belastas mer. Den som smiter undan den insikten smiter också från att betala notan för att förbättra landets militära säkerhet.