De flesta känner någon som är eller har varitsjukskriven under en längre period. Inte för att sjukskrivna i snitt har mer släkt och vänner än andra, utan för att det drabbar allt fler.
Det gäller särskilt sjukskrivningar på grund av psykisk ohälsa. Enligt Försäkringskassans rapport från 2016 ökade antalet som var frånvarande från arbetet på grund av psykiatriska diagnoser från 82 000 till 139 000 mellan 2010 och 2015, och det är framför allt stressrelaterade diagnoser som påverkas av yttre faktorer som ökar.
Som tidningen rapporterade tidigare i år kan en hel del av långtidssjukskrivningarna i Sörmland kopplas till just stress och utmattningssyndrom. I Katrineholm är siffran 26 procent, i Strängnäs 25, Vingåker 19, Flen 18 och Eskilstuna 15.
Den goda nyheten är att trenden går att vända. Enligt Försäkringskassan finns det ett samband mellan den här sortens sjukskrivningar och den psykosociala arbetsmiljön, vilket betyder att en del arbetsgivare skulle kunna få ner sina sjukskrivningstal utan att göra en jättestor ansträngning, exempelvis genom att lyssna på psykologen Anders Rydell.
För några dagar sedan skrev han i Göteborgs-Postenom sju trender i arbetslivet, som han menar riskerar att nöta ner medarbetare fysiskt och psykiskt. Där understryker han att den arbetsrelaterade ohälsan kommer att fortsätta öka om man inte hanterar orsakerna, som enligt honom bland annat är avhumanisering, digitalisering, byråkratisering, anonymisering, tillgänglighet, självständighet och förändring.
Det handlar exempelvis om att rutiner och styrdokument har börjat ersätta empati och pragmatism (avhumanisering).
Att digitalisering leder till att de mellanmänskliga mötena blir färre, medan stillasittandet och isoleringen ökar.
Att dokumentation tar tid från kärnuppdraget, så att det ibland upplevs som viktigare att det ser rätt ut än att man gör ett bra jobb, vilket tar bort arbetsglädje och engagemang samt skapar frustration.
Att tjänster blir alltmer likriktade så att alla ska kunna göra allt (anonymisering), och som Rydell skriver: ”Att gå runt på jobbet och känna att arbetsgivaren skulle vara totalt oberörd om man sade upp sig är ingen motiverande känsla.”
Att gränsen mellan privatliv och arbetsliv luckras upp (tillgänglighet).
Att många förväntas leverera på en hög nivå utan handledning och vidareutbildning (självständighet).
Och, inte minst, förändringstrenden, där omorganisationer och omplaceringar blir allt vanligare, vilket kan skapa stress och förvirring eftersom medarbetarna inte alltid får reda på varför saker görs, och då blir framtiden svårare att förutse.
Gemensamt för många av problemen, som givetvis inte finns på alla arbetsplatser, är bristen på kommunikation. För givetvis behöver verksamheter förändras, men det blir mindre skräckinjagande för medarbetarna om de känner att de är delaktiga i processen. Empati, pragmatism och på vilken nivå dokumentationskraven ska ligga – samt varför de måste göras – faller lättare på plats om man har kontinuerliga möten (då tar man även tag i isoleringsproblemet). Och allt fler företag inför regler för när kollegor får ringa och skicka sms till varandra, för att bättre separera arbete från privatliv.
Det betyder inte att de stressrelaterade sjukskrivningarna kommer att ligga på noll om Rydells sju punkter åtgärdas. Men det är en bra start.