Av hans utsatta position kan man dra några enkla slutsatser: Kristersson har allt att vinna på att vara så pedagogisk som möjligt, varje enskild förändring måste förklaras varsamt och han har en stab med personal som hjälper till med presshanteringen. Inget som inte är ordentligt genomtänkt passerar hans läppar.
När socialförsäkringsministern i veckan kommenterade utredningsförslaget om ett förlängt arbetsliv betonade han individens ansvar för att hålla sig i fysisk trim. I vissa jobb ingår det som en del av jobbet, fortsatte Ulf Kristersson, innan han skyndade vidare mot viktigare frågor.
Att försöka vara i så god form som möjligt är inte fel. Ändå blir det bestående intrycket av Kristerssons uttalande något annat. Det finns en moralism i nya Moderaterna – man ska arbeta, inte supa – som antyder att medborgaren är skyldig välfärdsstaten att hålla sig fräsch och frisk.
Ansvaret har man inför sig själv, inte inför kollektivet.
Socialförsäkringsministern visar även en förvånansvärd okunskap om vilka skilda förutsättningar som finns mellan olika yrkesgrupper. Den personliga assistentens dagliga lyft är inte jämförbara med banktjänstemannens musarm. Deras möjligheter att vara i "fysisk trim" startar från två väsensskilda utgångspunkter.