Sex Charlie Chaplin på scen – samtidigt

I Charlie Chaplins stumfilm från 1936 ska han uppträda på en restaurang och har skrivit upp sångtexten på manschetten. Men i en dansrörelse flyger fusklappen av och panikslagen måste Chaplin improvisera fram ett låtsasspråk. Den scenen har Erik Holmström tagit fasta på när han gestaltar filmen på Folkteaterns scen i Göteborg.

– Vi har byggt hela föreställningen på tillståndet att inte veta, och det blir väldigt existentiellt, det är komiskt men också skräckinjagande, säger Erik Holmström.

Han har gjort en "våldsamt fri" tolkning, som kretsar kring att flera olika Charlie Chaplin gör tidsresor. En av dem kommer tillbaka till 1936 och vill påverka den tidens Chaplin. Sedan återvänder fler och fler och tiden förlorar sin mening. Till slut har de glömt vilka de är och vad de vill – de vet bara att det var något viktigt de skulle förmedla.

– Det är sex förvirrade Chaplin som försöker förstå vilka de är och vad de lever i. Det är som att ofiltrerat försöka bearbeta tidsandan. De kommer in på resonemang om hälsa, träning, cancer, företagande och vinster – det cirkulerar olika resonemang. Vi har velat skapa en känsla av något obearbetat, vilket det är när man lever mitt i de moderna tiderna.

Mörka tider

Kanske är tiderna än mer fragmentariska i dag än på Chaplins tid, funderar Erik Holmström. Att förklara "moderna tider" är att göra stora anspråk och egentligen tror han inte att det går. Samtidigt ser han det som en spännande utmaning.

Pjäsen är upplagd som ett slags "stream of consciousness": ett flöde av tankar, tidsreferenser och känslor. Olika händelser från olika epoker bryts mot varandra – vad karaktäriserar moderna tider? Och var är människans plats i de tiderna? Chaplins film förde på 30-talet fram en kritik mot den framväxande industrialismen och hur människan används i det kapitalistiska systemet.

– Chaplin lyckas göra om stora frågor till väldigt konkreta scener, som att åka in i maskinens kugghjul och bli mekaniserad i kroppen. Han är bra på att hitta bilder som kommunicerar, säger Erik Holmström.

Existentiell föreställning

Men trots kristiderna på 30-talet tycker Erik Holmström att Chaplins film andas ett slags framtidshopp som han inte ser numera. Att pjäsen fick premiär strax efter det att Ryssland invaderade Ukraina understryker dess mörka undertoner.

– Men även innan Ryssland invaderade kändes det ganska mörkt att vara människa i dag. Det är mycket tankar på varför vi finns och om vi ska sluta finnas på den här jorden. Och det har blivit en väldigt existentiell föreställning på det sättet.