Lyckad prequel till "Kalle och chokladfabriken"

Fantasy/Musikal

Titel: Wonka
Visas på: Bio
I rollerna: Timothée Chalamet, Calah Lane, Hugh Grant
Regi: Paul King
Speltid: 116 min
Betyg: 4

Sedan barnboken "Kalle och chokladfabriken" såg dagens ljus 1964 har varje generation fått en filmisk version av sagan om världens största uppfinnare – den magiska fabrikören Willy Wonka. År 1971 gestaltade en finurlig Gene Wilder den legendariska chokladmakaren mot Roald Dahls vilja, och år 2005 personifierades millennialgenerationens daddy issues av en vampyrblek Johnny Depp. Nu har det blivit dags för stjärnskottet Timothée Chalamet att bära hatten full av drömmar, i en version där Kalle och de fyra rika barnen från Roald Dahls bok inte är födda än. I enlighet med de stora filmbolagens aldrig sinande intresse för prequels, har "Paddington"-regissören Paul King i den nya "Wonka" släppt lös en fri tolkning av den fantasifulla Willys ungdom. Och det smakar utsökt, trots att regissören överkryddar med tekniska trick.

Med några silvermynt på fickan anländer den unge trollkarlen till en okänd europeisk storstad för att leva ut sin våta chokladdröm. Men det han möter i Galeries Gourmet där han vill driva butik, är inte öppna armar utan en fientlig kartell, en gubbtrio med den ondskefulle Sölstock i spetsen. Traktens tre giriga sötsaksproducenter, i maskopi med stadens chokladbesatta biskop och syltryggade polischef. Bortstött, hemlös och pank hamnar den icke-läskunnige Willy dessutom i klorna på den hjärtlösa tvätterskan Fru Skrubba som under slavliknande förhållanden utnyttjar de mest naiva av sina kunder, och burar in dem för påhittade skulder.

Bioduken fullkomligt sprakar av stjärnglans kring strålande Timothée Chalamet, Olivia Colman, Rowan Atkinson – och Hugh Grant i miniformat, som en synbart digitaliserad, orangehudad och grönhårig Oompa Loompa. Men det är knappast filmens ohemult stora budget och tekniska gränslöshet som skänker den magi. Snarare är det omsorgen om Roald Dahls berättarglädje.

Samtidigt fastnar lyxpralinen i halsen när man försöker få ihop filmens budskap om att solidaritet, rättvisa och visionära drömmar kan bota en pengafixerad och maktgalen värld, med produktionsbolaget Warner Bros herraväldesfasoner. Men visst, storchefernas miljonlöner och deras ovilja att bemöta strejker i den egna drömfabriken har sin plats i "Wonka" – hos Sölstock och hans kumpaner.