Det är roligt att se att fler och fler har upptäckt de mysiga konserterna med Katrineholms symfoniorkester. I lördags var det så gott som fullsatt i Tallåsaulan.
Det är tradition att symfoniorkestern inleder konsertvåren med wienermusik. Denna gång hade man skruvat till första halvan av programmet, så att "wiener" snarare var en röd tråd än ett uttryck för det varumärke som vi associerar med valser och kompositörfamiljen Strauss.
Som uppvärmning spelades Mozarts spralliga ouvertyr till operan "Idomeneo" innan man övergick till den brittiska 1900-talskompositören Benjamin Britten " Soirées musicales", fem lättsmälta, korta stycken i olika genrer inom europeiska konstmusiken, inspirerade av folkmusik och dansmusik från Syd- och Mellaneuropa.
I lördags låg associationen till Melodifestivalen och Eurovision Song Contest nära, men Brittens musik bär också tydliga spår av den globala kulturella smältdegel som är Storbritannien. Därför kändes klivet över Atlanten till USA och George Gershwins "Rhapsody in blue" väldigt naturligt.
Kvällens presentatör, Roland Wahlgren, tycktes ha gått loss med liv och lust med Google och uppslagsverk inför denna kväll, och kryddade konserten genom att bjuda på roliga och intressanta fakta om kompositörerna och deras verk. Om "Rhapsody in blue", som väl är det mest kända verket i den amerikanska klassiska musikrepertoaren, fick vi veta att det skrevs i alla hast av George Gershwin, som ville plocka in jazzen i det musikaliska finrummet.
När det handlar om ikoniska verk som "Rhapsody in blue" bär man ofta på en föreställning om det som inte stämmer med verkligheten, utan bygger på minnesfragment av dess mest kända delar. Därför är det roligt (och modigt) att lördagens solist Conny Karlsson, piano, och Katrineholms symfoniorkester genom att spela stycket, friskade upp minnet och visade att det omfattar så mycket mer. Riktigt bra blev det.
Efter paus var det Wienermusik för hela slanten. Orkestern, som nu var rejält varm i kläderna, bjöd på flera medryckande stycken med glimten i ögat. Som till exempel att slagverkaren Anders Eriksson i Josef Strauss polka "Feuerfest" spelade med två hammare på ett "städ".