Öronbedövande kul kaosdebut

Håll i hatten, förlåt fezen, för här stormar Fezz ut ur garaget med en debut-EP som är garanterad att mangla allt i dess väg.

Recension2016-05-13 11:54
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Streama eller cd-spela den på hög volym och din diafragma lär brista. Medan du bara skrattar i ren förtjusning. Jag lovar.

I Fezz återfinns några numera ganska grånade Katrineholmsrockare med läskigt digra cv:n. Medlemmarna har kopplingar till band som Diamond Dogs, The Slammers, Sven Jerrings, Nashville Rebels, A-Bombs och fler därtill.

De startade Fezz mest som ett hobbyband, men har byggt cred och håller nu på att erövra åtminstone en mikroskopisk bit av världen med sin våldsamt distade kaosrock. Nyligen avslutades en liten Sörmlandsturné ombord på Crazy rockabilly cruise. Finlandsfärjan har säkert inte slutat gunga än.

Fezz har den effekten. De skruvar upp alla reglage på max, trycker fuzzpedalerna i botten och dundrar igång.

Under ljudmattan i utmärkta låtar som "It's awright" och "Good christian" slingrar sig både klassisk raggarrock och punkig psychobilly. När ekot av The Cramps krockar med Birthday Partys industriblues blir det stundtals riktigt, riktigt spännande – om än öronbedövande.

När Fezz som bäst bänder på strängarna får de till ett sound vars motor kvider och vrålar av ansträngningen. Men där finns väloljade harmonier också, och ut ur rören pyser – tro det eller ej – faktiskt en och annan popklang.

Fezz on? Jomen visst.

Läs mer om