I april, några dagar före seriepremiären trodde inte DFK-tränaren att laget skulle ha råd att tappa mer än nio poäng för att vinna serien.
Det blev nio bara under våren, efter fyra kryss och en förlust på tio omgångar.
Ändå är laget i serieledning. Låt vara med en match mer spelad än tabelltvåan och -trean, men utgångsläget kan inte vara så mycket bättre.
‒De tio senaste åren har det krävts 33 poäng för att bli sämst tvåa, säger uppdaterade Ulf Hallgren.
Då fattas det alltså 14 för DFK. Men ... tvåan Älvsjö B får inte gå upp eftersom A-laget redan spelar i division 1. Och tabelltrean Södersnäckorna påstås inte vilja gå upp i år heller. Det var ju Stockholmslagets plats till division 1 som Värmbol fick för två år sedan. Sedan är det fem poäng ned till tre lag på 14 poäng, Triangeln, Stuvsta och Tun – som alla dessutom har 13 mål sämre målskillnad än DFK.
‒Så tänker inte vi. Vi ska bli bland de två och gå upp av egen kraft, säger Thomas Lennström.
Det är ganska exakt tolv månader sedan han lade pannan i djupa veck. Då låg DFK Värmbol sist i division 1 utan att ha tagit en enda poäng och måltorka som i Sahara.
‒Vändningen kom i en träningsmatch mot KSK:s pojklag på sommaren. Plötsligt föll alla pusselbitar på plats på en och samma gång. Det höll så när på att räcka för att rädda kontraktet. Chansen fanns kvar ända in i sista omgången, men det räckte inte.
Besvikelsen då vändes till revanschlust i år.
‒Vi är självkritiska och trots att det räcker med att titta på tabellen låter det ibland som att det har gått illa. Men det handlar bara om att vi vill mera, säger lagkaptenen Sandra Lifvakt.
Då är kraven högt ställda. För inte nog med att Lisa Moberg toppar skytteligan överlägset med sina 14 mål. Värmbol har gjort flesta mål av alla lag i serien (26) och släppt in minst (13).
‒Spelarna har haft känslan att det måste vinna under våren och det har blivit en belastning. Det har blivit lite oroligt när inte allt fungerat som vi tänkt.
‒När vi slog Stuvsta med 3–1 gnällde Stockholmslaget och menade att vi spelade Drillo-fotboll, alltså samma taktik som förre norske förbundskaptenen Egil Drillo Olsen som förespråkade snabba omställningar. Det var så vi spelade och då kan jag ta sju dagar i veckan att bli kallad Drillo om det bara ger tre poäng, säger Thomas Lennström.
Men det är en situationen i en annan match, borta mot Viljan, som fastnad på hans näthinna.
‒Maja Perssons frispark i ribban var bland de värsta jag sett.
Assisterande tränaren Lars-Erik Hedman minns en annan situation från samma match.
‒Lisa Mobergs segermål på matchens sista spark och inspelet från Anna Björsson.
Men det är vårens sista match, krossen mot Triangeln med 5–1 som är den sammantaget bästa prestationen under 90 minuter.
Men kommer då inte sommaruppehållet vid fel tillfälle när ni presterar bästa matchen före uppehållet?
‒Tvärt om, det är den matchen vi alla ska njuta av under uppehållet och ta med oss inför de åtta omgångarna som återstår, säger Thomas Lennström.