I varje hus ryms det idag cirka 500 elever. Om några år är det tänkt att skolorna ska bli en och då få mer än 1000 elever. Min fundering är om politiker, nämnd och förvaltning har frågat personalen om vad de, med sina erfarenheter, tror om den här idén?
Det jag är hör är: ”jag är inte kvar när det blir en storskola, då flyttar jag på mig”, ”vilken tur att jag har går i pension då” osv. Varför säger de så? Är de rädda för förändringar? Jag tror snarare att vi som är i verksamheten ser hur många redan nu mår dåligt när det är fullt i korridorer, i trapphus, på väg till matsalen och så vidare.
Från våra arbetsrum till personalrummet, för att ta en kopp kaffe, kan man möta 150 personer. Tempot, energin, ljuden gör det slitsamt. Men på gymnasiet är de ju redan så här många? Jo visst, men där är ungdomarna äldre. En del till och med myndiga.
Så jag bara undrar har ni kollat? Vad vill/önskar de som är i verksamheten varje dag?
Trivsel och arbetsro