I den senare kategorin finns tyvärr många yngre, främst pojkar, vilket inte bara är ett problem för att de går miste om stora delar av världslitteraturen, utan för att de på längre sikt stängs ute ur samhällsgemenskapen.
Det låter kanske drastiskt. Men enligt Mats Myrberg, professor i specialpedagogik, kan en 17-åring som läser, lyssnar till texter och har lyssnat mycket till högläsning 50 000 till 70 000 ord, medan en som inte har det stannar på mellan 15 000 och 17 000.
För att klara av ett vanligt vuxenliv, med nyhetssändningar, tidningsartiklar och instruktioner, krävs cirka 50 000, vilket betyder att den som inte läser på fritiden har betydligt svårare att hävda sig. Dessutom behöver man plöja 40 kilometer text innan man utan större ansträngning kan ta till sig nedskriven fakta.
Därför är det oroväckande att hälften av de unga aldrig läser för nöjes skull och 2013 var det bara 35 procent av föräldrarna som läste för sina barn varje dag. Det är en halvering jämfört med tio år tidigare.
Orsaken är sannolikt att skönlitteratur på senare tid har utsatts för betydande konkurrens, exempelvis av smarta telefoner, sociala medier, tv-serier och dataspel. Men även att en del vuxna sällan läser böcker och således inte för vidare vanan till sina barn.
För även om det inte är något fel med att slappna av framför Melodifestivaleneller att med jämna mellanrum placera barnen framför Youtube-klipp, kan den sortens förströelse inte ersätta läsning. Förutom att bredda barnens ordförråd tränar det upp hjärnan, koncentrationsförmågan och hur mans ser saker ur olika perspektiv.
”Litteraturen låter oss möta och lära känna ’den andre’. Läsandet lär oss tolerans och ödmjukhet och skyddar mot barbariet”, som Per Wästberg, ledamot i Svenska Akademien, skrev i helgen (SvD, 24/2). Det finns också studier som visar att skönlitteratur lär hjärnan att göra färre kategoriserade bedömningar baserade på etnicitet, och att läsandet är ett viktigt verktyg för att förebygga fördomar och motverka rasism.
Med det i bakhuvudet blir det än viktigare att se till att alla elever har gott om litteratur i sin vardag, vilket de redan borde ha, eftersom det sedan 2011 är lag på att alla ska ha ett skolbibliotek. Trots det har bara drygt hälften tillgång till ett som är minst halvtidsbemannat, enligt Kungliga bibliotekets rapport för 2016. Bibliotekslösa skolhuvudmän kan alltså gott besöka bokrean och påbörja uppbyggnaden av ett bokbestånd.
Kostsamt? Givetvis.
Långsiktigt är det dock betydligt dyrare att låta bli.