"Svansjön" blir balett utan dansare

Claes Fellbom borde rent teoretiskt ha vant sig av med premiärnerver vid det här laget. Men inte ens en veteran med mer än 50 års yrkeserfarenhet undgår den stress som infinner sig inför en urpremiär.

– Den där körigheten vänjer man sig aldrig vid. Man sätter sig inte ned i en fåtölj med armarna i kors och andas djupt när det är som körigast. Man forsar fram som en galning, säger han med en lätt suck.

Den 22 juli möter den 79-årige regissörens uppsättning av "Svansjön" premiärpubliken på konsthallen Artipelag utanför Stockholm. Det är en annorlunda tolkning av baletten som både går till botten med berättelsens kärna och anpassar den till modern tid.

– Det här är hemskt mycket en berättelse som spelas fram – med dialog – och som sjungs fram och som också rörs fram. Jag vill inte kalla det för dans, för de som framför verket är inte dansare och jag är inte koreograf, säger Claes Fellbom.

"Väldigt vagt berättat"

Under sin karriär har han funderat mycket över varför vissa verk blir så populära – som till exempel "Trollflöjten" och "Carmen" inom operakonsten och "Svansjön" inom baletten. Tjajkovskijs musik är ett mästerverk, konstaterar Fellbom, men hur är det egentligen med själva historieberättandet i baletten?

– Ställer man sig utanför teatern när publiken kommer ut och frågar vad det här handlar om så svarar de kanske "ja, det var en svan, alltså, och så kom det en prins och de försökte nå varandra, men det gick inte riktigt och så kom det en ond prins"... Det är väldigt vagt berättat som balett.

För att göra berättelsen tydligare har han vänt sig till källorna och då närmare bestämt till den medeltida legend som "Svansjön" är baserad på. Den beskriver hur en ung kvinna förvandlas till en svan av en ondskefull magiker och sedermera befrias från förtrollningen av en ung prins som förälskat sig i henne.

Exploateras av männen

Men i Fellboms version utspelas historien på två olika tidsplan, dels under medeltiden, dels i modern tid där svankvinnan exploateras av män som profiterar på kvinnors utsatthet.

– Jag började tänka på hur män förvandlar kvinnor i dag. Och den tydligaste förvandlingen tycker jag är när man köper in en kvinna från något fattigt land, gör om henne till prostituerad, sätter på henne lösnaglar, lösögonfransar och peruk – gör om henne till något hon inte är, säger Claes Fellbom.

Uppsättningen görs med fyra personer på scenen och tre musiker i orkestern (en av de sistnämnda är för övrigt Claes Fellboms 16-årige son Victor Fellbom på klaviatur). Bara två av skådespelarna sjunger, men alla i ensemblen levererar repliker och rör sig expressivt på scenen.

"Man sticker ut hakan"

– Det här experimentet att göra en balett utan dansare är väldigt utmanande. De kommer inte att dansa på ett sätt så att folk säger "åh, vilka fina balettsteg de gjorde", men de kommer att dansa med innehåll där de med sin kropp uttrycker frustration eller glädje.

TT: Kommer föreställningen bara att spelas på Artipelag?

– Vi börjar här, men jag tror att vi kommer att spela den även på andra ställen. Jag kan tänka mig att den skulle kunna spelas i säg Arvidsjaur hur lätt som helst för att den är så liten i sin produktion.