Hellsingstipendiat helt lojal med barnen

Trots alla tidigare lovord verkar hon uppriktigt förvånad över att få stipendiet.

– Jag blev jätterörd över att de uppmärksammar mina böcker på det här sättet, det är jättestort, säger hon.

Som barn älskade hon Lennart Hellsings ABC och då framför allt Per Åhlins animerade kortfilmer som numera går att se på SVT Play. Än i dag är relationen till Hellsings böcker stark, "nästan personlig".

Sedan sin första helt egna bok, "Tummelisa eller den andra vildmarken" 2013 har Matilda Ruta satt sitt namn på drygt 20 böcker, många helt egna, andra där hon har illustrerat åt andra författare. I debuten dammade hon av den passiva Tummelisa och lät henne ta sitt öde i egna, händer. I dag hade hon inte berättat historien på samma sätt konstaterar hon men vänder på perspektiven gör hon fortfarande.

– Det är viktigt att tänka kring barns makt i världen, det är så lätt att man som vuxen berättar hur allt ligger till. Jag tror att vi ska vara mer lyssnande. Jag vill vara lojal med barnen.

Barn lättare att umgås med

Tidigare i vår kom hennes hyllade pekbok "Titta lilla" om och för barn under åtta månader. De vuxna spelar överlag mycket små biroller hos Matilda Ruta som även i verkliga livet har lättare för att umgås och prata med barn än med vuxna, berättar hon. I sin senaste bilderboksserie "Strandskogen" målar hon undersköna naturlandskap i akvarell som hon befolkar med olika djurbarn.

– Jag trivs där, det kan komma upp saker när jag håller på och utan att jag tänker ut dem, den världen är lite självgående, jag blir själv förvånad över vad som händer, berättar hon.

"Strandskogen"-böckerna handlar om starka känslor. I den första boken längtar Russin efter Kaninis som har mammavecka på annan ort. Russin ställer till med kalas men tröttnar och ber alla som inte är Kaninis att gå hem NU.

– Det handlar om att längta så mycket efter någon som inte är där. Då blir känslan "varför ska jag hänga med de här nyckelpigorna?".

Kotte med dåligt samvete

Den tredje boken kom just ut och handlar om en igelkott som går på dagis och på eget bevåg tar med tre småttingar (ekorre, kanin och mus i blöjåldern) ut i skogen för leka kurragömma. Men småbarnen försvinner under mossan och Taggis får dåligt samvete. Vad har han gjort?

– När man ritar har man ofta ett uttryck som kommer av sig självt, lite som en handstil, och det här är vad jag ritar när jag inte korrigerar, när jag inte försöker göra saker för att det ska vara coolt eller duktigt.