I Katrineholm finns ingen dramalokal. Det vill säga, inget bra rum att ha teaterträning, repetitioner och mindre teateruppspel i. Det finns scener och rum, men ingen fullgod dramalokal. Det vill säga, ingen black box.
En black box är en rymlig lokal, kan i storlek påminna om en mindre gymnastikhall, har högt till tak, golvet är jämnt och relativt mjukt. Det finns inga stolpar, inga möbler. Black boxen bör vara svartmålad, eller åtminstone mörk utan distraherande mönster och färger. Det ska gå att mörklägga lokalen (om rummet inte saknar fönster förstås, det är egentligen att föredra). Ventilationen måste vara god och rummet ljudisolerat. Det ska finnas scenljus, ljudanläggning och intilliggande utrymmen för scenografi, rekvisita och kostym. Akustiken behöver naturligtvis vara behaglig. Det bör också gå att placera mobila läktare i lokalen, för publik vid uppspel.
Varför behöver man en black box? Blir teaterträningen bättre? Ja, verkligen. Många, för att inte säga de flesta, teaterövningar kommer inte helt till sin rätt om de inte utförs i dylik lokal. Man måste till exempel obehindrat kunna springa omkring, ibland blundandes, utan att riskera att man gör sig riktigt illa. Det är en omöjlighet i ett klassrum där man bara skjutit bänkarna åt sidan, eller om det finns en pelare i mitten av rummet.
Jag har tusentals anledningar till varför en bra teaterlokal behöver vara utformad som en black box. Men det bästa sättet att förklara är egentligen att låta de som inte förstår behovet komma på några teaterlektioner, och helst delta.
De flesta av mina teaterelever och skådespelare vet inte ens vad en black box är. De tror att det fungerar utmärkt att repetera teater i trånga lokaler med dåligt golv, urusel ventilation, med intilliggande verksamhet som stör, pelare, möbler som står i vägen och annat skräp. Anledningen till att de nöjer sig är att de inte vet något annat. De har inget att jämföra med.
Dramalokalen är lika viktig för teaterundervisningen som slöjdsalen är för slöjdundervisningen, gymnastiksalen är för gymnastikundervisningen och så vidare. Men visst. Hade vi alltid haft slöjd och gympa i vanliga klassrum, då skulle vi inte kräva vare sig slöjdsalar eller gympahallar.
Det är märkligt att kommunen, med kommunstyrelsens ordförande Göran Dahlström (S) i spetsen, inte satsat på en black box när teaterintresset är så stort som det är i Katrineholm.
Jag tänker till exempel på Kulturskolan, kulturföreningen Dud, Teater Orka, Katrineholms Arbetarteater, Katrineholmsrevyn, Kannibalteatern och Ungdomsrevyn. Det kokar av teateraktivitet i vår kommun. Beror det på att Göran Dahlström personligen är mer intresserad av sport och allsång?
Tycker inte Göran Dahlström att teater är tillräckligt viktigt?
Som det ser ut nu så håller de teaterintresserade till i olämpliga lokaler lite här och där, som gör att kvaliteten på slutprodukterna försämras väsentligt och teaterledare och regissörer kör slut på röst, kropp och själ. Skådespelarna utvecklas inte alls lika mycket som de skulle ha möjlighet till i en anpassad omgivning.
Det skulle vara givande på så många sätt att få ha ordentlig teaterundervisning och repetitioner med alla underbara teatermänniskor som finns i Katrineholm. Det finns sådan enorm potential i staden. Göran Dahlström borde omedelbart ta tag i lokalfrågan och visa att han förstår vad teatern betyder för Katrineholm och dess invånare.
Jenny Wistbacka
Författaren är teaterpedagog, regissör och manusförfattare