Eva Axelsson: Förlossningar: Naivt att lyfta fram badkarsinfluencer

Förra veckan körde Sommar i P1 barnmorskan Asabea Brittons lovsång till sin hemförlossning. Hennes skildring av vad som händer i kroppen vid barnafödande var både informativ och poetisk. 

Personliga förlossningsbeskrivningar är inte vardagsmat i offentligheten. Så plus för det. 

Asabea Britton berättade om sina två erfarenheter av att föda barn: Hennes första kom till världen på sjukhus, hennes andra hemma i badkaret.

Mormor vände på kuttingen. När lilla Anna föddes i början av 1930-talet var det inte självklart att förstföderskor på 22 skulle till BB. Att föda hemma var fortfarande vanligt, åtminstone om man bodde lite avsides, eller som i det här fallet hade två mil till sjukhuset i Katrineholm.

När det var dags för barn nummer två spelade avståndet inte längre någon roll. Mormor såg i god tid till att få skjuts in till stan. Anledningen var enkel: Lilla Anna var på vippen att få växa upp utan mamma eftersom mormor höll på att stryka med under förlossningen.

Om detta skedde i utdragssoffan eller på brädgolvet förtäljer inte historien, men det var definitivt inte i något badkar då slika faciliteter saknades. 

Till skillnad från Asabea Britton, och de flesta av oss, hade mormor heller inget eget "förlossningsteam" att kalla in när värkarna satte in.

Det går väl an om man som Asabea har hela släkten full av barnmorskor, läkare och professorer i medicin som kan rycka ut till ens undsättning. Men de flesta kvinnor har inte det, utan får förlita sig på den hjälp samhället erbjuder. Är det realistiskt att tro att vi i tider av brist på både barnmorskor och läkare ska ha resurser nog att skicka ut hemteam till badkarskanterna?

Josefin Gregorio i SvD skrev att "sommarpratet osar medelklass" och det kan man väl skriva under på. Medelklass av den typ som anser sig ha rätt till allt genast vad den än pekar på.

Nu är ju inte Asabea Britton så naiv att hon dissar sjukhusvarianten rakt av, nej hon är betydligt smartare än så. 

Men efter hennes skimrade framställning av badkarsupplevelsen får man ändå en stark känsla av vilket håll hon lutar åt. 

Naivt är det däremot av public service att ge utrymme åt ännu en influencer som förutom sina egna böcker och kurser i "hypnobirthing" kränger både Ikea-kök, parfym, hudkräm, mascara och plastlådor. Vilket förmodligen är betydligt mer lönsamt än att morska barn vare sig det sker på sjukhus eller i badkar.

Den som vill nyktra till en smula kan med fördel läsa Maja Larssons utmärkta bok om det svenska barnafödandet under 130 år. Numera är den svenska förlossningsvården tack och lov bland den säkraste i världen och "bara" cirka sex kvinnor om året dör i samband med förlossning. 

Det kan knappast ha varit en slump att omvurmade förlossningshemmet BB Sophia, med tre kilometer till akutsjukhus, fick stänga sedan en fullt frisk kvinna avlidit där under en förlossning 2014.

Att föda barn är fortfarande bland det farligaste en kvinna kan ta sig för. Att då välja badkaret verkar inte särskilt klokt.

Hur som helst: I mormors fall tillstötte blodpropp, en allvarlig variant som vandrade från benet och upp till ena lungan. Hon hade tur och klarade sig, men påmindes varje dag under sitt 85-åriga liv om dramatiken runt hennes första förlossning: Benet där blodproppen fastnade blev aldrig riktigt bra, det värkte och hon kämpade med benlindor och stödstrumpor. "Jag har ju mitt förbaskade ben," sa hon när hon kom på efterkälken i lingonskogen och annorstädes.