Det torde inte råda någon tvekan om att kvinnors främsta ändamål i samhället är att se bra ut. Sedan urminnes tider har denna förmåga utvecklats och i dag lär sig de flesta tjejer redan som barn hur de ska sminka sig, klä sig, äta rätt och vilka skönhetsingrepp som är lämpliga för att behaga sin omgivning på bästa sätt.
För att undvika omgivningens ogillande gäller det att hitta en perfekt balans mellan horan och madonnan, där man är sexig och angenäm att titta på utan att ge avkall på de egenskaper som utmärker en god mor. En viktig förmåga är också att på ett tydligt sätt kunna markera mot de medsystrar som inte lyckas leva upp till dessa ideal. Till exempel mot de som väljer att ikläda sig en så kallad ”mammakorv”.
Debatten om mammakorvarna har präglat kultursidorna under de senaste veckorna och tog sin början när Svenska dagbladets Alice Aveshagen gick till angrepp mot de cylinderformade dunjackor som under vintern numera är standardmode hos kvinnor i allmänhet och mammor i synnerhet.
Hon fick naturligtvis mothugg från många som ansåg att det var skambeläggande att klaga på kvinnor som vill klä sig varmt och funktionellt, men även medhåll. Caroline Ringskog Ferrada-Noli skriver i Aftonbladet om att dunjackorna inte främst står för att kvinnor börjar klä sig opersonligt och fult när de får barn utan att de i stället symboliserar ”materialiseringen av icke-varat”. Mammakorven är ett uttryck för hur jaget upphör att existera hos nyblivna mödrar som i stället blir ett med bebisen.
Det är svårt att tänka sig att en liknande debatt skulle uppstå kring pappors klädval. Såklart eftersom förväntningarna på oss som grupp är i stort sett obefintliga. Här finns inga krav på stilmedvetenhet eller personliga uttryck. Snarare är det som på den gamla skämtteckningen av Gary Larson, där en man sitter i sängen och läser från en skylt på väggen: Först byxorna, sedan skorna.
Ungefär där ligger ribban.
När jag ser mig omkring i lekparken noterar jag att de flesta män klär sig exakt likadant som vilken random högstadieelev som helst. Sneakers, luvtröja, keps. Ofta med tryck från något lokalt byggföretag eller sportmärkenas baskollektioner. Andra glider runt i skitiga, oljefläckiga overaller och varseljackor och ser ut att komma direkt från jobbet, men jag misstänker att de snarare bara tagit på sig det som fanns närmast till hands.
Om man nödvändigtvis ska hitta pappornas motsvarighet till mammakorven så antar jag att det är funktionskläderna, såklart, för till skillnad från brudarna som främst ska vara kuttersmycken så fyller männen en funktion.
En väsentlig skillnad är dock att när en pappa i stadsmiljö drar på sig en stretchig friluftsbralla från Revolution Race så handlar det inte på något sätt om att avsäga sig jaget. I stället är det allt som oftast en uppgradering från malätna mjukisbrallor med suspekta fläckar.
Friluftsbyxan blir således för pappan snarare en symbol för styrka och frihet. Förvisso ganska ful, men bekvämt följsam samtidigt som den signalerar att här är en man som kan rensa fisk, göra upp en eld och inte bangar på att försvara sin familj mot vilda djur.
Tills klimatförändringarna har tagit fart på allvar så antar jag att vi får vänja oss vid synen av mammakorvar. Det är viktigt att hålla sig varm och då får det estetiska, likväl som jaget, ibland nedprioriteras.
Men håll ut tjejer! Snart är det vår. Då kan ni börja klä er snyggt igen.