Catarina Nitz: "Maid" – underbar serie om riktiga känslor och problem

I förra veckan blev jag så sjukt trött på att mata mig själv med orealistiska berättelser om seriemördare, rymdepos eller romantiska komedier befolkade av uppsnofsade skådespelare i det senaste Parismodet vars största problem tycks vara att killen från senaste dejten dröjer lite för länge innan han hör av sig. 

Dessbättre behövde jag inte leta länge för att hitta dramaserien "Maid", som berättar om människor som känns verkliga, ser ut som vanligt folk och brottas med problem som berör mig på riktigt.

Den amerikanska miniserien på Netflix har inte fått jättemycket uppmärksamhet i Sverige, men har trots det legat stadigt på strömningstjänstens svenska 10-i-topp-lista hela hösten. 

"Maid" handlar alltså om den unga Alexa (spelas av Margaret Qualley), som bor tillsammans med sin kille Sean i ett så kallat mobile home. Tillsammans har de dottern Maddy, snart tre år. Sean jobbar som bartender och försörjer den lilla familjen. Men han är kontrollerande, ofta berusad och får skrämmande vredesutbrott. 

En natt flyr Alexa med sin dotter utan att veta vart hon ska t vägen. Hon har ingen kontakt med sin egen pappa som försvann ur hennes liv när hon var barn. Och Alexas mamma Paula (spelas av Andie MacDowell) är förvisso högst närvarande i Alexas vardag, men hon lider av psykisk ohälsa och är aldrig den vuxna i rummet.

Alexa vänder sig till socialtjänsten och hamnar i ett moment 22 där hon behöver skaffa jobb och bostad innan hon kan får stöd. 

Efter en sejour på ett jourhem för misshandlade kvinnor lyckas Alexa skaffa ett jobb som städare i privata hem. Lönen går inte att leva på, villkoren är usla och arbetskamraterna låter Alexa ta de tyngsta arbetsuppgifterna och stjäl från kunderna. Dessutom kräver plötsligt Maddys pappa enskild vårdnad om dottern. 

Men allt är inte nattsvart. Den här serien är otroligt hoppfull, varm och full av kärlek, samtidigt som den berättar om hur lätt det är att bli fattig och hur svårt det är att ta sig ur fattigdom. 

Ingen skildras som helt igenom ond. Alla har sitt bagage och utgångspunkten är att de flesta gör så gott de kan och har resurser till. 

En extra twist är att skådespelarna som gestaltar Alexa och hennes mamma Paula är mor och dotter i verkligheten.