Ingen skildrade semesterĂ„ngest som Éric Rohmer

Stressad inför semestern med alla dess uppskruvade förvÀntningar? DÄ kan du nog relatera till Delphine i den franska 1980-talsfilmen "Den gröna strÄlen".

"Den gröna strÄlen" (1986) handlar om sommarlediga Delphine (Marie RiviÚre) vars livskris fÄr fritt spelrum nÀr en vÀn plötsligt stÀller in deras gemensamma semesterresa.

"Den gröna strÄlen" (1986) handlar om sommarlediga Delphine (Marie RiviÚre) vars livskris fÄr fritt spelrum nÀr en vÀn plötsligt stÀller in deras gemensamma semesterresa.

Foto: Les Films du Losange International/Mubi

Krönika2022-06-23 07:00
Det hĂ€r Ă€r en krönika. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Strax före ledigheten blir Delphine uppringd av sitt resesĂ€llskap som plötsligt har gjort upp andra planer. I vakuumet efter den efterlĂ€ngtade semesterresan fĂ„r Delphines livskris plötsligt fritt spelrum. En kris som visserligen har flera orsaker, men som koncentreras i den för henne Ă„ngestladdade tanken att behöva semestra i ensamhet. Delphine – gestaltad med perfekt kĂ€nslighet av Marie RiviĂšre – slits mellan planer och idĂ©er, och hennes sommar blir till en semesterfirares tvehĂ„gsna odyssĂ© genom franska landskap.

Delphine slÄr följe med en vÀn till dennes slÀkttrÀff utanför Cherbourg, men hennes avigt tillbakadragna lÀggning skÀr sig mot den fryntligt okomplicerade familjestÀmningen. Hon tar en buss upp i alperna men ÄtervÀnder hem redan samma eftermiddag. Fastnar olycklig i ett mulet, kvavt och stenigt Paris. Ett slumpmÀssigt möte med en gammal bekant gör att hon fÄr lÄna en lÀgenhet i Biarittz. DÀr vantrivs hon i sÀllskapet med en extrovert och topless svensk turist, och rusar i förtvivlan ivÀg frÄn torftigt flörtande pÄ en trist uteservering. Som synes en föga glamorös bild av en ensam semesterfirares vÄndor.

"Den gröna strĂ„len" Ă€r lĂ„ngtifrĂ„n den enda av regissören Éric Rohmers sommarbetraktelser. Redan i sin första lĂ„ngfilm – "Samlerskan" frĂ„n 1967 – skildrade han en semester pĂ„ Franska rivieran. Konsthandlaren Adrien underkastar dĂ€r sin sommar en strikt rutin i syfte att reducera sina aktiviteter till ett absolut minimum: "Med inget att göra för första gĂ„ngen pĂ„ tio Ă„r, Ă„tog jag mig att göra just ingenting. Vilket innebar att ta sysslolösheten till en nivĂ„ jag ditintills aldrig uppnĂ„tt." De enda aktiviteter som han tillĂ„ter sig Ă€r bad och lĂ€sning; det senare dĂ„ han finner att det Ă€r mer avkopplande att lĂ„ta sina tankar styras av nĂ„gon annan Ă€n att behöva formulera dem sjĂ€lv. DessvĂ€rre störs hans vegeterande strĂ€van sedermera av ett framvĂ€xande triangeldrama under den tryckande solen.

Sommarsemestern i form av en resa Ă„terkommer Ă€ven som motiv i "Claires knĂ€", "Pauline pĂ„ stranden" och "En sommarsaga" (samtliga finns att strömma hos Mubi). Rollfigurerna befinner sig hĂ€r alla pĂ„ en frĂ€mmande plats tillsammans med nya mĂ€nniskor, en kontext som fĂ„r dem att se sig sjĂ€lva i ett nytt ljus och kanhĂ€nda utvecklas i nya riktningar. Rohmers förkĂ€rlek till detaljrika miljöskildringar och inspelningar pĂ„ plats gör dessa semesterskildringar till ett slags katalogisering av fransmĂ€nnens semesterorter – frĂ„n kustomrĂ„den vid Bretagne, Normandie och Provence, till Annecysjön och glimtar av alperna.

Men hur gĂ„r det dĂ„ för Delphine? Éric Rohmer Ă€r inte bara en realist med knivskarp kĂ€nsla för detaljer, utan ocksĂ„ nĂ„got av en romantiker. Under en ensam promenad lĂ€ngs stranden rĂ„kar Delphine höra en grupp Ă€ldre litteraturintresserade diskutera en roman av Jules Verne – "Den gröna strĂ„len". Det optiska fenomen som titeln refererar till – dĂ€r en plötslig grön ljusblixt uppenbarar sig klara kvĂ€llar över havet, just i det ögonblick dĂ„ solen sjunker bakom horisonten – tilldelas magiska egenskaper, som skĂ€nker vittnet till det gröna ljuset klarhet i bĂ„de sina egna och andras kĂ€nslor. StrĂ„len blir i filmens hoppfulla slut ocksĂ„ Delphines ledstjĂ€rna och en möjlig vĂ€g ut ur ensamheten. PĂ„ ett liknande sĂ€tt kan hennes kaotiska sommarsemester ge ett behövligt perspektiv Ă„t ens egen semesterĂ„ngest.