Paul Rey tÀvlade i Melodifestivalens final 2021 med lÄten "The missing piece".
Jag har fÄtt en lÄt pÄ hjÀrnan. Och inte vilken lÄt som helst, utan Paul Reys "The missing piece", det bidrag som jag kanske tyckte sÀmst om i Ärets final av Melodifestivalen.
Det Àr inte hela lÄten som gÄr pÄ repeat i skallen. Först kommer inledningen pÄ refrÀngen med textraderna "So stay with me/And we'll take the road to where it leads". Sedan görs ett hopp till frasen "Then I got, oh, I got/The missing piece" innan det börjar om igen. Rösten som sjunger i mitt huvud liknar Paul Reys och den har funnits dÀr i över en vecka.
Fenomenet Ă€r kĂ€nt och gĂ„r under den vetenskapliga benĂ€mningen involuntary musical imagery, förkortat INMI. Det kallas ocksĂ„ för öronmask. Jag vet för jag har googlat runt desperat för att se om det finns nĂ„gon medicin mot öronmask. Det gör det â kanske, mer om det senare.
Enligt mina efterforskningar har typ 98 procent av alla mĂ€nniskor nĂ„gon gĂ„ng rĂ„kat ut för det. Drygt hĂ€lften av oss blir av med masken efter bara nĂ„gra timmar, medan en hyggligt stor andel tillhör samma grupp som jag â den som kan fĂ„ leva med en musikparasit i skallen flera dagar i strĂ€ck.
Folk som har mycket musik i sina liv, som musiker eller sÄdana som kommer i kontakt med musik i jobbet eller helt enkelt bara lyssnar mycket, tenderar att oftare fÄ uppleva INMI, som helt enkelt beror pÄ att en minnesfunktion hakar upp sig.
Klassisk musik och instrumentala lÄtar förknippas inte med IMNI. I stÀllet Àr det dÀngor med sÄng, högre tempo och en melodiuppbyggnad som man kÀnner igen sig i, men dÀr nÄgot upprepas och sticker ut som har lÀttare att fastna. Musikindustrin har koll pÄ det hÀr och Àlskar öronmaskar lika mycket som jag hatar dem.
Av nyare musik sÄ pekas till exempel Lady Gagas "Bad romance" ut som en riktig klisterhit, en annan kÀnd sÄng som Àter sig in i mÄngas hjÀrnor Àr "Bohemian Rhapsody" med Queen.
DessvÀrre verkar teorin inte helt stÀmma in pÄ mig. Jag drabbas av sÄdant som Jokkmokk-Jokke och hans frejdiga "Gulli-Gullan koko som en gök" frÄn 1963, som plÄgade mig i fjol, sedan en kompis lagt up ett Youtubeklipp med ikonen i sitt Facebook-flöde. Jag behövde inte ens klicka pÄ lÀnken och lyssna. Det gamla örhÀnget hakade tag ÀndÄ och stannade i en vecka.
Jokkmokks-Jokke fick en megahit med "Gulli-Gullan" 1963. LÄten kom att förfölja honom i hela hans liv och Catarina Nitz en hel vecka Är 2020.
Den vanligaste orsaken till att man fÄr en öronmask Àr annars att man nyligen hört lÄten. Men Àven musikliknande ljud kan vara en trigger.
Till exempel har jag i nÀstan 30 Ärs tid fÄtt brottas med det första takterna i Bruce Springsteens "Born in the USA" varje gÄng jag slÄr pÄ en Mac-dator. Startljudet pÄminner mig om introt till i den bredbenta 80-talshiten och sedan har jag nÄgra minuters kamp med öronmasken innan den lÀgger sig till ro.
Bruce Springsteen slÀppte albumet "Born in the USA" 1984.
Det ska finnas bot mot INMI, Àven om teorierna gÄr isÀr. Enligt en artikel i Forskning & Framsteg frÄn 2015 Àr det bÀsta att helt enkelt försöka ignorera sin öronmask, medan ett inslag i Vetenskapsradion frÄn 2017 tipsar om tvÄ aktiva strategier för att fÄ bort invasiv musik.
En Àr att omfamna lÄten i frÄga och lyssna pÄ den i sin helhet.
Ett annat Àr att distrahera sig genom att lyssna pÄ nÄgon annan musik. Och det finns faktiskt en lÄt som rankas som den allra bÀsta boten. Det Àr "God save the Queen". Om det Àr Storbritanniens drottningssÄng eller med Sex Pistols ska jag lÄta vara osagt.
Lana Del Rey slÀppte sitt nya album "Chemtrails over the country club pÄ fredagen".
En sak Àr i alla fall klar. Lana Del Rey rÄr inte pÄ Paul Rey.