Niklas Linder, Katrineholms-Kurirens kulturkrönikör.
Det händer till och från att jag vill göra som Rebecka Liljegrens rollfigur Elin i en viss gammal Moodysson-pärla och brista ut i ett ”Varför måste vi bo i fucking jävla kuk-Katrineholm?”.
Det är helt enkelt inte alltid så himla kul att bo i den här lilla hålan och det är lätt att föreställa sig hur mycket ens livskvalitet skulle öka om man bodde någonstans, där det kanske bara är en aning mindre dött.
Men nu är det sommar, och då kan man släppa de där tankarna, åtminstone i ett par månader. För nu vaknar Katrineholm ur sin dvala!
Det är som att när barnen på skolavslutningen sjunger om blid och livlig värma till allt som varit dött, så gäller det även Katrineholmarna. Som nyfikna rävungar vågar vi oss äntligen ut ur våra gryt. Med shortsbeklädda ben så bleka att de är nästintill transparenta och med nyväckt livsglädje ger vi oss ut och tar för oss av det som sommaren har att ge. Saker som för en månad sedan var helt otänkbara, som till exempel att ta en öl på krogen en vardag, är med ens inga konstigheter alls.
Och precis som prästkragar, smörblommor och lupiner i dikeskanterna så blommar också stadens kulturliv upp under sommarmånaderna och den som är intresserad kan få sin beskärda del av musik, teater och konst utan att behöva tänka på hotell som måste bokas och tågtider som ska passas.
Under sommaren kommer vi att kunna hoppa på cykeln och avnjuta konserter på Bruksholmen och i ETC solpark med Ebbot, Timo Räisänen, Jonathan Johansson och fina, fina Marit Bergman. Kanske inte de för tillfället hetaste artisterna, med det är definitivt namn som förmår att värma ett gammalt pophjärta.
Den som föredrar lokala musiktalanger kan ta sig ner till Stora Djulö där After beachsäsongen drag igång nu på fredag och fortsätter hela sommaren med olika flera olika Katrineholmsband.
I torsdags var det även säsongspremiär för det fantastiska initiativet We love music, som är ett samarbete mellan studieförbunden, Hotel Statt och Peter ”Pekka” Henriksson, där lokala musiker i alla åldrar får leva ut sina rockstjärnedrömmar.
Bara ett stenkast från Stora Djulös scen bjuds det på fars. Föreställningen Friskt vågat sätts upp av DuD och har premiär 28 juni. Den som är sugen på mer teater kan även se fram emot de dramatiserade stadsvandringarna som kommer tillbaka lite senare i sommar.
För den som orkar ta sig utanför kommungränsen väntar fina konsertkvällar på Blacksta Vingård då de under sommaren gästas av Dina ögon och Amanda Bergman.
På Kolhusteatern i Hälleforsnäs sätts musikalen Legally Blonde upp. Och för att uppmärksamma att det gått trettio år sedan teaterverksamheten i det gamla kolförrådet drog i gång arrangerar de även en jubileumskonsert 4 juli.
Som grädde på moset väntar dessutom veckornas vecka, Katrineholmsveckan, i augusti och vad den bär i sitt sköte återstår att se.
Så det ska nog gå att hålla sig sysselsatt i sommar. Dessutom ska man ju hinna med att grilla, käka glass, läsa böcker och kanske ta sig ett och annat dopp. Ja, helt enkelt bara passa på att njuta av livet i den här lilla hålan under de här månaderna.
Och när min inre Elin åter gör sig påmind framåt hösten kan jag tänka tillbaka på känslan när man cyklar hem en ljummen junikväll, kanske med några öl innanför västen. Det är vindstilla och fortfarande ljust och fåglarna skriker i buskarna, rådjuren betar på Djulö gärde och man hör skratt från fester på altanerna i villakvarteren.
Jag kan minnas den känslan och tänka att just ja, det är ju därför jag bor i fucking jävla kuk-Katrineholm.