Så har det åter blivit dags att uppmärksamma minnesdagen av att den girige tyrannen Gustav Vasa sattes på tronen för drygt 500 år sedan. I Katrineholms stadspark firas detta på sedvanligt vis med det traditionsenliga Nationaldraget. Det blir livemusik med Malou Prydz, meet and greet med Pelle Svanslös, TBE-vaccination och massa annat kul. Med andra ord ett fantastiskt evenemang för hela familjen, men också en jävla mardröm.
Det är inte så att jag ogillar folk. Jag bara föredrar att inte umgås med dem. Åtminstone inte så många åt gången. På eventets hemsida står det att det vid fint väder kan locka uppemot 6000 personer. Ungefär hälften av dessa är barn.
Det pratas ofta om hur obehagligt det är med män i grupp. Något som däremot nämns alltför sällan är barn i grupp. De är fruktansvärda! Ett och ett kan de vara helt ok, två eller tre är hanterbara, trettio ungar kan man klämma in i ett klassrum och de är nästan uthärdliga men att vistas i en park tillsammans med tusentals högljudda, små ligister är mer än vad mitt arma hjärta klarar av.
I dessa tider när barnafödandet ligger på rekordlåga nivåer är det nästan märkligt att den här typen av evenemang ens är tillåtna. Den som tidigare har besökt en sådan här tilldragelse då stadsparken varit full med ungar vet att blotta upplevelsen kan få en att vilja springa in på den nyöppnade restaurangen och begå spontansterilisering med närmsta skarpa köksgeråd.
Det gapas och skriks, det springs runt, det trängs i köer och det är folk överallt. Och medan man förfasas över hur oförskämda alla andras ungar är ska man stå i kö till förbannelse för att ens egna perfekta små änglar till avkommor ska få möjlighet att rida ponny, springa hinderbana, åka upp i stegen på brandbilen och allt annat som man förväntas erbjuda för att de ska få en perfekt barndom.
Men det är bara att stålsätta sig, för nu när sommarlovet står för dörren så innebär det också att många oss kommer hamna på utflyktsmål som svämmar över av osnutna odågor. Stämningen på Kolmården, Liseberg eller Djulö beach en varm sommardag är inte helt olik den i scenen från den gamla åttiotalsklassikern Gremlins när de små odjuren har tagit över biografen.
Nåväl, vad gör man inte för sina barn?
Klart att de ska få rida ponny och lyssna på Malou Prydz om de vill. Klart att vi ska fira och tacka vår lyckliga stjärna att vi bor i ett land som förvisso kanske inte är (eller blir) vad det var, men som likförbannat är ett av de bästa som går att leva i. Och klart att vi ska glädjas åt att den här typen av roligheter anordnas i vår lilla stad.
Nu råkar det ju dock också vara så, att väderleken i det här fantastiska landet ibland kan få en att vilja strunta blankt i demokrati- och välfärdsindex och emigrera till första bästa emirat med solgaranti. Och ska man tro prognoserna så låter den riktiga sommarvärmen vänta på sig ytterligare.
Den allra största anstormningen till stadsparken kanske därmed uteblir, vilket såklart är trist för arrangörerna men behagligare för dem som väljer att närvara.
Och även om ett Nationaldrag i parken på vissa sätt kan vara en mardröm är det väl helt enkelt sånt man får stå ut med som förälder. För barnens skull.
Och för Sveriges.