Jesper Bengtsson: Det är skillnad på befrielse och frihet

Yttrandefrihetens ABC

G - som i Grundläggande mänskliga rättigheter

"Alla folks frihet, hela världens fred." Det är en kraftfull slogan. En gång formulerad av Carl Lindhagen, socialdemokratisk politiker och aktiv i Svenska freds- och skiljedomsföreningen.

Texten finns bland annat på en stor väggmålning på arbetarrörelsens kursgård Bommersvik, strax utanför Järna.

Lindhagen formulerade den som ett mål efter kolonialtiden. När folkgrupper över hela världen krävde självstyre och frihet.

Det kunde lika gärna handlat om Ukraina 2022. Det ukrainska folket kräver frihet från en förtryckande kolonialmakt, som inte drar sig för att massakrera civila i sin jakt på det andra folkets underkuvande.
Samtidigt handlar den där formuleringen just om ”folk”. Det vill säga grupper av människor. Nationer. Gemenskaper.

Den handlar alltså inte om individer. 

Jag tror att det är en förklaring till att så många inom den gamla vänstern ibland haft svårt att ta in det växande förtryck som uppstått i många länder där ”folket” fått sin frihet. Som Kambodja eller Zimbabwe eller Kuba.

Folket har ju gjort sig fritt från imperiemakten. 

Men, som författaren Anders Ehnmark, konstaterade i flera av sina böcker; det är skillnad på befrielse och frihet.

Befrielse är en kollektiv process, ofta en kamp. Den kräver politisk mobilisering och organisering. 

Friheten är däremot nästan alltid ett individuellt projekt.

Det är just den saken FN:s deklaration om de grundläggande mänskliga rättigheterna slår fast: det är individen som har rätt att yttra sig fritt, rätt till utbildning, rätt till förenings- och organisationsfrihet och allt det andra som finns nedtecknat i dokumentet från 1947. 

Det är också individen som har rätt till sin religion och sin kulturella tillhörighet.

När länder som Kina eller Ryssland försöker omdefiniera de mänskliga rättigheterna, bland annat för att förtrycka yttrandefriheten, är det just denna gräns de försöker komma åt. De menar att den avgörande frågan är nationens rätt att bestämma utan inblandning utifrån. 

Det hindrar förstås inte att ”folkens frihet” är en avgörande, och i dag helt akut fråga. 

När Kina fyller sina fångläger och förtrycker det fria ordet i Xinjiang är det ytterst individer som kränks, och vad Kina än säger är det de som inte respekterar principen om alla folks frihet.

Och när ryska tanks bombar sönder ukrainska städer raderas gränsen mellan folkens och individernas frihet ut. Helt och hållet.