Dufweholms herrgård – plats för scener i Gift vid första ögonkastet.
Året är kanske 2007 eller 2008 och jag har färdats med linbanan från Barcelonas hamn till berget Montjuic. Luften står stilla, solen gassar och hettan är nästintill olidlig. När jag lutar mig över muren vid utsiktsplatsen bränner stenarna mot mina underarmar.
Jag står där i värmen och ser ut över staden och Medelhavet när jag plötsligt får en känsla av att något är fel. Bredvid mig står en kvinna. Hon är väl sisådär femtio år, lätt överviktig, klädd i illasittande pastellfärgade shorts i frotté och ett rosa linne och väldigt solbränd.
Vi är ensamma där vid muren. De flesta har väl varit smarta nog att stanna i skuggan. När kvinnan märker att jag tittar åt hennes håll vänder hon sig mot mig och ler. Hon saknar en tand. Sedan drar hon ner linnet och visar sina bröst, innan hon åter lutar sig över muren.
Jag vet inte riktigt hur jag ska reagera. Situationen är liksom bisarr. Så jag mumlar bara något och går därifrån. När jag ser mig över axeln märker jag att hon tittar tillbaka på mig och att hon har dragit ner sina shorts till knäna.
Jag har sett många nakna kvinnor i mitt liv. Merparten av dem har jag googlat fram helt själv och de har varit källa till stor glädje. Men när nakenheten blir påtvingad kan den vara extremt obehaglig.
Jag vill därför poängtera att jag på inget sätt menar att trivialisera det trauma det kan innebära att bli utsatt för en blottare. Jag är också fullt medveten om att det är en stor skillnad på att som man, få se ett par tantbröst mitt på ljusa dagen, och att som ensam tjej bli överrumplad i ett ensligt skogsparti en sen kväll.
Det finns även studier som visar att blottare ofta går vidare till att begå grövre sexbrott och alltså inte riktigt går att skratta bort som man gjorde med gubbarna i trenchcoat i gamla serietidningar och i Benny Hill-sketcher.
Med det sagt så är det ju andra som har blottat sig i Katrineholm på sista tiden, förvisso på andra sätt men likväl har det lämnat djupa ärr i själen.
I SVT:s Gift vid första ögonkastet har vi fått se hur teddybjörnen Dennis öppnat upp sig om sina erektionsproblem och sin sömnapné. Till en början imponerades man av hans mod att våga visa sig sårbar inför hundratusentals tittare, men allt eftersom har man insett att Dennis och hans partner Jannica mest påminner om ett par kåta tonåringar som högljutt måste basunera ut alla sina sexuella eskapader, på ett sätt som till slut står en upp i halsen.
I avsnitt efter avsnitt tjatas det om Dennis stånd och allra värst (hittills) var det när de begav sig till Katrineholm för att spendera sin bröllopsresa på Dufweholms herrgård. Med sig i bagaget hade de ett sällskapsspel som gick ut på att utforska och röra varandras kroppar på olika sätt. Mysigt för dem, men som tittare lämnades åtminstone jag med känslan av att man fått se lite mer än vad man ville.
Så precis som jag aldrig kommer kunna besöka utsiktsplatsen på Montjuic igen utan att dra mig till minnes hur jag där en gång för länge sedan blev utsatt för ett sexuellt ofredande, kommer jag i fortsättningen varje gång jag promenerar runt sjön och passerar Dufveholms herrgård påminnas om att det var här som Jannica omfamnade Dennis ollonkant.