Felix Olsson: Är det inte alltid jobbigt att bli raggad på?

Texten skapade mycket engagemang hos läsarna, och flera av dem kommenterade att det vore intressant att få ta del av de antastade – förlåt, på-raggade – killarnas perspektiv.

Hur kände de egentligen inför att bli raggade på av äldre representanter av det motsatta könet?

Tja, jag ska inte säga att jag kan tala för de grabbar som Malin Johansson observerade (jag är trots allt inte direkt ung längre).

Men jag kan tala om hur det är att i krogmiljö bli raggad på.

Och likt Malin kan jag fråga mig: är det så att vi gör skillnad på gubbar och ett gubbighet?

För att minimera risken att mitt resonemang i den här texten upplevs på tok för sexistiskt tycker jag att vi kan kalla beteendet i fråga för gubbsjukedom istället för gubbighet.

Mitt svar är iallafall ja. Och nej.

Ett exempel:

Under mina många år som servitör var det inte ovanligt att jag av mina chefer medvetet fick i uppgift att servera de bord som för kvällen tillhörde olika grupper av människor med dubbla X-kromosomer.

Anledningen till detta var enkel.

Kvällens samlade personal skulle få en större pott med dricks att dela på om tjejerna serverade killarna, och killarna serverade tjejerna.

Det brukade nämligen bli så att vi fick bättre dricks om gästerna tyckte serveringspersonalen var sexig.

Om vi väljer att se gästernas beteende i det här fallet som gubbsjukt så kan jag försäkra er om att salongsberusade kvinnor och salongsberusade män kan vara precis lika drabbade av åkomman. Jag minns inte hur många gånger jag som servitör i utlandet frågat, typ:

"Would you like to see the desserts?"

Bara för att få svaret:

"Oh no, honey, I'd be happy to eat you."

Den stora skillnaden här som är intressant att observera är dock att sättet vi brukade bemöta denna gubbsjuka hade att göra med huruvida den drabbade personen var kvinna eller man.

För när detta skedde mig blev den enda konsekvensen att jag suckade och sket i att ge kärringarna menyn. Deras beteende var praktiskt taget accepterat, för att de var damer.

Men de gånger en man sa något liknande till våra kvinnliga kollegor blev de såklart tillsagda på skarpen. Ibland kastades de ut.

Personligen har Malins text fått mig att fundera över raggande över lag.

Är det inte egentligen alltid ganska jobbigt att bli raggad på?

Jag har nog aldrig känt att mitt självförtroende ökat när något fyllo kommit fram och sagt att jag har snygg rumpa, eller berättat vad de skulle vilja göra med mig i mörkret.

I det avseendet spelar det ingen roll vilket kön gubbigsjukan kommer från. Den är alltid lika oskön.