Det är hektiska tider för Siv Wennberg just nu. Den ena premiären avlöser den andra. Visserligen hade dokumentären om hennes liv urpremiär redan den 26 april, men Siv och maken Erik Alexander Carlenstolpe övervarar så många premiär de kan. Ikväll Eskilstuna, i morgon Örebro. Västerås och Surahammar bockades av tidigare i veckan.

- Jag har visst gått och blivit feministisk ikon på äldre dagar, säger Siv Wennberg, inte utan förtjusning.

- De yngre tjejerna vill vara som jag, våga säga ifrån och inte kompromissa om konstnärskapet.

Artikelbild

| Siv Wennberg som ung sångerska på 1970-talet.

Men för hovsångerskan Siv Wennberg har priset varit högt. Hennes stämma jämfördes med de allra största, hon sjöng Wagners ”Valkyrian” tillsammans med Birgit Nilsson och hon värvades till stora operascenerna runtom i Europa. Karriären gick spikrakt upp mot operahimlens högsta höjder. Tills hon klassades som besvärlig.

– Jag hade en krasch med Frankfurteroperan. Vägrade vara med på en repetition eftersom jag lovat att rädda ett annat operahus där sångerskan var tvungen att åka hem till sin mors begravning i USA. Det jag skulle sjunga i Frankfurt kunde jag redan, min bedömning var att repetitionen klarade sig utan mig.

Men det tyckte inte operaledningen. Hon fick sparken och svartlistades i hela Tyskland. Det spillde över även på karriären i Sverige och övriga världen.

– Operavärlden är full av prestige och pappskallar. Hade jag inte haft min aggressivitet hade jag aldrig överlevt. Den där ilskan delar jag med andra stora konstnärer som Bergman, Wagner och Strindberg, säger Siv Wennberg som fyllt 74 och fortfarande ger konserter så fort hon hinner.

Artikelbild

Och nu är det dags för en riktig revansch. ”The revenge of the diva” som filmen heter på engelska har kallats ”vårens roligaste” av recensenterna. Förutom filmen är Siv Wennberg just nu aktuell med både biografin ”Jag sjunger ut” och 17 nya CD-skivor av inspelningar hon gjort tillsammans med bland andra Birgit Nilsson och Nicolai Gedda.

Allt började med att filmarna Gustav Ahlgren och Emelie Jönsson ville göra en dokumentär om någon som publiken antingen skulle hata eller älska. En person som inte lämnade någon oberörd. En kompis till Gustav hade varit inneboende hos Siv Wennberg i Stockholm och tipsade om en fantastisk och originell kvinna.

Artikelbild

– Egentligen är det en otroligt sorglig berättelse, säger Gustav Ahlgren. Publiken har gått miste om en stor konstnär i Siv. Men hon ger aldrig upp, det är hennes drivkraft. Om du eller jag hade bara 10 procent av Sivs energi - då skulle vi kunna göra precis vad som helst.

Efter visningen ikväll finns både Siv och regissören Gustav på plats för publiksamtal.