Recension Vingåkers Folkets Park kändes precis så välkomnande som en gamla tiders folkpark ska göra. Parkeringen fylld med bilar, vårgrönskan som ett flor och musik som möter redan vid entrén. Så var det i fredags kväll när Katarina Hultling bjöd in till ännu en samtalskväll under rubriken Hultlings hörna.

Katarina Hultling är själva sinnebilden för epitetet "känd från tv". Kanske mest känd som ankare för Sportspegeln under många år, är hon en röst och ett ansikte som många känner igen. Konceptet att göra en live "talkshow" kändes inledningsvis, för mig, lite tveksamt. En kändis som intervjuar andra kändisar kan lätt bli alltför mycket medhårs eller, ännu värre, en tävlan om spotlighten. Men Hultling håller balansen och ställer frågor som är relevanta och låter sina gäster få utrymme. I fredags var det Kajsa Ernst som var huvudgäst i Hultlings Hörna.

Kajsa Ernst fick frågor om sitt liv och sitt konstnärsskap. Samtalet kom i mycket att handla om drömmar, livsval och lust. Om hur det var att växa upp i en familj med beroendeproblematik men även om barndomssomrarnas bekymmersfria lekfullhet. Mycket fint beskrev Kajsa Ernst hur hon förlät sin mamma på hennes dödsbädd. Att hon gjorde det för att mamman skulle få frid och göra det lättare att gå, men som en bieffekt blev fri själv. I efterhandsanalys av sin barndom och ser Kajsa Ernst att hon inte behöver ta ansvar för andra människors problem.

Karriären tog Kajsa Ernst via Helsingborgs stadsteater och Fredriksdals teatern till filmens värld. "Tomten är far till alla barnen" och " Masjävlar" visar på Kajsa Ernsts säkerhet i hantverket.

Om sin medverkan i tv-serien "Stjärnorna på slottet" fanns en hel del intressanta detaljer som avslöjades.

Efter paus presenterades kvällens andra gäst: Karin Li Körsbärsdal. Bördig från Katrineholm och med rötterna i teater Orka går hon nu sista året på Malmö teaterhögskola. Det blev ett tankeväckande möte mellan den unga spirande talangen och den rutinerade artisten. Två konstnärssjälar som båda delar drömmen om teatern och hur det kändes "som att komma hem" första gången de stod på scen i en större produktion. Mycket humor blandat med allvar i ett samtal om drömmar, livsval och lust.

Det är fint att hålla Folkparken vid liv. Att lokalerna fylls med underhållning, evenemang och publik är värt att hyllas. Alltför många folkparker i Sverige tillåts förfalla när tiderna förändras. Dessa platser som var så förknippade med just drömmar, livsval och lust.