Jag vandrar på Sörmlandsleden. Dagen är höstvarm och det susar mjukt i träden. Som om de viskar till varandra. Kanske om den annalkande vintern eller om att ta hand om varandra när det knakar och brister.
Kanske möter jag Frodo. Eller en tyst Aragorn. Jag blundar och hör Arwens viskande språk. Förundras av fantasins totala fäste i mig. För JRR Tolkien har gjort skogen till något annat för mig. Till något magiskt. Det såg även Susan Cooper till och för all del även C.S. Lewis.
Så jag är tacksam för att jag hade en farmor som såg mitt behov av sagans värld och välkomnade mig in. Jag blev vän med Astrid Lindgren, Lloyd Alexander, Barbro Lindgren och Lucy Maud Montgomery. I deras böcker fanns starka kvinnliga karaktärer som jag kunde identifiera mig med och jag kunde resa utan begränsningar av tid och rum. För mig blev böcker en språngbräda till något större. Jag blev journalist. Har alltid skrivit när livet river eller gläder. I det stora och i det lilla. Har nog också drömt, sådär långt in i hjärteroten, om att få skriva mer och i bokform. Men än så länge får jag fortsätta inspireras av andra som sätter fantasin på pränt.
I Sverige är Augustpriset det finaste en svensk författare kan få. Om man inte får Nobelpriset i litteratur (även om det verkar som om Svenska Akademien har förstört det nu).
I år delas Augustpriset ut den 25 november. Men åh vad jag önskar att de skulle dela ut två pris i kategorin Årets bästa barn-och ungdomsbok. För den är alldeles för magiskt bred. Ett barn kan ta till sig vissa nyanser i sitt läsande, men som ungdom behöver du spänna din känslomässiga båge så mycket högre och större. Känslor som inte ett barn alla gånger kan förstå.
Jenny Jägerfelds ”Här ligger jag och blöder” eller Jessica Schiefauer ”Pojkarna” har båda vunnit Augustpriset för Årets barn-och ungdomsbok. Och det är exceptionellt strålande böcker. Hudlösa i sitt känslospråk och utmanande för sinnet. Men de är inte till barn. De är perfekta ungdomsböcker till just de där sökande, förvirrande åren när känslorna bor utanför kroppen och man inte riktigt har bestämt vem man är.
Så jag låter tankarna flyga fritt. Precis som flyttfåglarna ovanför mitt huvud. Vem skulle då få pris för Årets bästa barnbok respektive Årets ungdomsbok? Det blir till att gå förbi biblioteket på min väg hem. Drömma mig bort lite grann och besöka fantasins underbara värld igen.
