De allra flesta föräldrar gör sitt yttersta för sina barn. Ibland räcker det inte. Men fler än föräldrarna har ansvaret för att ett barns liv utvecklas åt rätt håll.

Inget blir bättre av att föräldrarna får ta straffet

Krönika

Det är föräldrarnas fel. Alltid, oavsett vad det handlar om men oftast när det handlar om ungar på glid, är det föräldrarnas fel. I de flesta fall mammornas, dessutom. Som om papporna är föräldrar i mindre utsträckning.

Men jag är skeptisk, jag. Det. Är. Inte. Så. Enkelt.

När medierna berättar om unga kriminellas framfart låter inte kommentarerna i sociala medier vänta på sig. Några exempel ur verkligheten de senaste veckorna: "Låt föräldrarna stå för skadegörelsen." "Är dom omyndiga låt mor eller far avtjäna straff eller dryga böter." Och om barnen är myndiga ska föräldrarna tydligen straffas ändå, för vad som eventuellt hänt i det förflutna: "Kan dom ha varit av belastning för samhället redan innan dom fyllt 18? Då är det väl knappast någon annans ansvar än föräldrarnas?"

Resonemanget från ett kommentarsfält på Facebook är minst sagt udda. Plötsligt ska andra än gärningsmännen sitta i fängelse och straffas i något slags efterbyggande syfte. Ska samhället ta körkortet från en 70-åring vars 40-åriga dotter har kört i 80 förbi en förskola? Ska föräldrarna till en 30-årig skattefifflare hamna inom lås och bom?

Tänk om livet alltid gav glasklara svar, som folket bakom det blixtsnabba tanke-till-tangentbord-tyckeriet.

Som förälder kan jag inte tänka att andra föräldrar skiter i sina barn och deras uppfostran. Att vara mamma eller pappa är att, utan att blinka, gå i döden för sina barn om så krävs. Varför skulle föräldrar till barn som har hamnat snett inte fungera som alla andra? Men om vardagen kantas av social utsatthet, missbruk eller psykisk ohälsa kan förmågan att fostra bli svag.

En annan vanlig synpunkt är "var är föräldrarna, varför har de inte koll på sina barn?". Men en 15-åring kan smita ut obemärkt i natten. En 17-åring vill knappast ha föräldrarna i hasorna när livet ska upptäckas. Det går inte att med våld låsa in ett halvvuxet barn eller följa varje steg som tas.

Jag säger inte att föräldrar inte har ett ansvar. Vi har allt ansvar i världen. Men ungdomarna har också ansvar. De vet i grunden vad som är rätt och fel. Och även andra vuxna har ett ansvar. Ni vet, det krävs en by för att fostra ett barn och allt det där.

För sju år sedan kom en lag om utökat skadeståndsansvar för vårdnadshavare, en lag som skulle minska brottsligheten bland ungdomar. Enligt en ny rapport från Brå, Brottsförebyggande rådet, är lagen ett fiasko. Brottsligheten har inte minskat och risken har ökat för att relationen mellan barn och föräldrar blir sämre på grund av skadeståndet. Bara härom dagen kom nyheten att föräldrarna till två 13-åringar krävs på minst 25 miljoner i skadestånd sedan barnen orsakat en skolbrand i Växjö. Vad gör den skulden med en familj? Med föräldrars möjligheter att vara föräldrar? Med syskon till förövarna?

Så hur få ordning på ungdomar på glid? Den som det visste. Det enda jag vet är att det är ett svårt och tungt och ibland hopplöst jobb. Men det är ett jobb där ansvaret inte bara vilar på föräldrarna. Samhällsproblem kan vi bara lösa tillsammans.

Bäst just nu

Tom Alandh. En av de allra bästa. I mer än 45 år har han följt Martina Schaub med kameran och i veckan sändes sista filmen på SVT. Så bra, så gripande. Bara se.

Jag är sist på bollen, men herrejösses vilken upplevelse Malin Persson Giolitos rättegångsdrama "Störst av allt" är. Bara läs.

Läs också

( 15 st )

Läs mer om dessa ämnen

KatrineholmKrönikaKultur/Nöje
Relaterat