Jesper Bengtsson. Foto:

Gemenskaperna försvann aldrig

Krönika av Jesper Bengtsson

”Nationers självbild skapas i gemensamma framtidsprojekt”, skriver Peter Kadhammar i en krönika i Aftonbladet.

Han lyfter fram den svenska välfärdsstaten, som byggdes under 50- och 60-talen.

Han pekar på USA:s stora lyft under 30-talet och på Kinas modernisering och järnvägsbyggen i dag, som ska knyta samman det väldiga landet.

Den sortens projekt är nödvändiga för att skapa fungerande samhällen.

Jag tror att Kadhammar är något viktigt på spåren här. I politiska sammanhang brukar det kallas en ”berättelse”. Ett parti som vill bli framgångsrikt måste knyta de konkreta politiska förslagen till en bredare berättelse om vart Sverige är på väg. Det stora måste bindas samman med det lilla, annars blir det bara spretiga förslag som av väljarna lätt kan tas för valfläsk.

I dag är det nationen Sveriges kanske största demokratiska problem att det saknas en sådan berättelse.

Det saknas inte gemenskaper i samhället som har en berättelse. Tvärtom. Metoo-rörelsen drevs fram av sin berättelse med könsmaktordningen som grund. I segregerade bostadsområden växer en annan berättelse fram. Den handlar om utanförskap och brist på livschanser. För många av de som röstat på Sverigedemokraterna är berättelsen lika stark, men en helt annan. Den handlar om eliternas svek, hotade värden (som påstås vara svenska) och drömmen om ett idealt svenskt förflutet som i praktiken aldrig funnits.

Förorten Vällingby väster om Stockholm, som byggdes upp under 1950-talet, är alltjämt en symbol för det svenska välfärdssamhället.

Är det något som de senaste åren har visat är det att berättelserna och gemenskaperna är nödvändiga.

Länge handlade allt om individualismen. Vi skulle bli fria och självständiga. Faktum är att välfärdsstaten byggdes just för detta. Genom skola, vård och omsorg skulle vi bli fria från gemenskaper vi inte valt själva. Familjen. Lokalsamhället. Religionen.

Det var ett fantastiskt projekt. Men nu vet vi att det inte räcker. Det kanske är något i vår konstruktion som människor. Eller också är det ett socialt konstruerat behov. Oberoende av vilket vet vi nu att gemenskaperna återkommer. Vi söker oss till dem. Vi behöver den där berättelsen för att skapa mening i tillvaron.

Så den avgörande frågan just nu är vilken berättelse som kan binda samman Sverige i dag. Ingen av dem som nu verkar locka människor handlar om oss alla.

Samtidigt är det en spännande tid. En tid för tankar och idéer. Det är nu de nya projekten kan formuleras. Vi befinner oss, som författaren Anders Ehnmark brukade uttrycka saken, vid tidpunkten för stadens grundande.

Eller dess kollaps.

Det är vi som väljer vilket det blir.

Bäst just nu:

Demokraterna i USA tog majoritet i en av kongressens kammare. Efter alla dessa segrar för högerextrema krafter känns det som en helt avgörande förändring.

Läs också

( 10 st )

Läs mer om dessa ämnen

HistoriaKrönikaKultur/NöjePolitik
Relaterat