Michelle Andersson, Hillevi Annfält, bakom henne Agneta Ottosson, Cissie Brunosson, Cia Ronach, Marina Dishley och Lena Sirrewius i "Kvinnorna och akademien", ett lysande nummer i årets Katrineholmsrevy. Texten är skriven av Jeff Lindström som också har regisserat årets revy, med den äran. Foto:

Folkhemmet sprakar av energi

Recension

Det pålitliga i tillvaron som Posten, Svenska akademien och SJ, har spårat ur, klimatet är åt hellskotta och särskrivningarna bara ökar. Vilken tur då att Katrineholmsrevyn finns så att vi kan skratta åt eländet och åtminstone i tanken dansa loss en smula.

Premiären av "Katrineholmsrevyn – de folkvalda" är begången och årets föreställning är på det hela taget en angenäm upplevelse. Särskilt i akt två bjuder ensemblen på flera nummer med skyhög kvalitet.

Just i år satt många av de "gamla" rävarna i premiärpubliken och en delvis ny ensemble har välkomnats in i gemenskapen. Michelle Andersson och Agneta Ottosson imponerar med sin sång, inte minst den förstnämnda i ett pulserande 90-talsmedley. Hervé Ndizeye och Hillevi Annfält glider fint in i dansgruppen som med koreografen Cia Ronach i spetsen tillför sprittande glädje till föreställningen.

Revyn har fått för vana att välkomna premiärpubliken redan i foajén med upptåg och infall och lördagen var inget undantag. Här fick folkhemmet en röst, Per-Albin Hanssons (Micke Mårtensson) närmare bestämt, och här höll Frälsningsarmén grytan kokande.

Själva föreställningen har inte mycket med den ursprungliga folkhemstanken att göra. Katrineholmsrevyns folkhem finns i 2019, det består av folk och influenser från jordens olika hörn och det sprakar av energi.

Även om mycket av materialet har skrivits av revyns Cissie Brunosson, Niklas Linder och regissören Jeff Lindström är det inte många nummer som handlar om det lokala. Nyhetsuppläsaren Cissie Brunosson konstaterar själv att det inte har hänt mycket dramatiskt på nyhetsfronten under året. Dock får beigebruna surpuppan Kjell Gnäll (ljuvligt spelad av Gustav Karlsson) på bred dialekt bre ut sig om upplevda Katrineholmsoförrätter. Och Marcus Enqvist är en komisk fullträff som agitator inställd på att utrota fartgupp. Hans heliga, kroppsvrängande vrede förkroppsligar det fradgande raseriet i kommentarsfälten i ämnet.

  • Kjell Gnäll (Gustav Karlsson) är en udda pausfågel i revyn med allt annat än beiga åsikter. Foto:
  • Micke Mårtensson gjorde ett gästinhopp på premiären i rollen som Per-Albin Hansson, i Tallåsaulans foajé. Foto:
  • Frälsningsarmén höll grytan kokande innanför entrén. Foto:
  • Ur "Kan det bli värre?" med strålande text av Cissie Brunosson. Foto:
  • Cissie Brunosson. Foto:
  • Foto:
  • Cia Ronach och Marcus Enqvist i "Det åttonde inseglet" Foto:
  • Lena Sirrewius är suverän som Donald Trump. Foto:
  • Marcus Enqvist är rasande på fartgupp i en av sketcherna. Foto:
  • Dansgruppen hittar tillbaka till 90-talet. Foto:
  • Johannes Annfält och Thomas Ronach i orkesterns egna nummer med Super Mario. Foto:
  • Hillevi Annfält, Zaki Ahmad Hussein, Cia Ronach, Hervé Ndizeye och Agneta Ottosson i dansnumret "Wakanda" Foto:
  • "Leva livet" sjunger Agneta Ottosson, Marina Dishley och Michelle Andersson. Foto:
  • Kjell Gnäll, Solveig Solstråle och Cissie Brunosson i nyhetsstudion. Foto:
  • Lena Sirrewius, Marcus Enqvist och Gustav Karlsson går varandra på nerverna på Synonymikernas riksförbunds möte, Foto:
  • Johannes Annfält i "Här sitter jag i min ensamhet". Foto:
  • Revyorkestern är helt enligt traditionen mycket bra. Foto:
1/

Allra, allra bäst i år är "Kvinnorna och akademien", ett sångnummer med text av Jeff Lindström där ensemblens kvinnor knyter blusarna och knyter sina nävar i en frustande feministisk kampsång som får publiken att jubla.

Men det finns mer att glädjas åt: sketchen "Livets hårda skola" med stenhård satir riktad mot nättrollen och den efterföljande sången "Sunt förnuft", allt skrivet av Niklas Linder. Johannes Annfälts Winnerbäckdoftande sång "Här sitter jag i min ensamhet", av nämnde Linder om vikten av att uppskatta allt vi tar för givet. Cissie Brunossons drift med dataskyddsförordningen GDPR, hon gör en halvgalen byråkrat med tysk brytning (en sketch som är alldeles för lång men som ensemblen insiktsfullt avbryter, mycket roligt grepp). Kjell Gnälls halsbrytande hopp mellan tonarter i "Jag vill ha en egen tonart". Och så gör Lena Sirrewius dundersuccé som en ruggigt porträttlik Donald Trump samt som en mor vars bröllopstal till sin nygifta dotter måste vara ett av världshistoriens mest misslyckade. Sirrewius komiska tajming är få förunnad.

På tal om tajming finns fler att omnämna: alla bakom scenen gör ett hästjobb som knappt märks och som därmed fungerar perfekt. Och orkestern, som gör ett eget lätt flippat men roligt nummer med Super Mario och Star Wars, är helt enligt traditionen en mycket proffsig stomme i revyfamiljen.

Revy

"Katrineholmsrevyn – de folkvalda"

Tallåsaulan, Katrineholm den 5 januari

Regi: Jeff Lindström

Producent: Cissie Brunosson, Cia Ronach

Medverkande: Agneta Ottosson, Zaki Ahmad Hussein, Michelle Andersson, Lena Sirrewius, Marina Dishley, Marcus Enqvist, Hervé Ndizeye, Hillevi Annfält, Gustav Karlsson, Cissie Brunosson, Cia Ronach. Orkestern: Johannes Annfält, Thomas Ronach, Olle Ronach, Kalle Månsson, Simon Engvall

Läs mer om dessa ämnen

Kultur/Nöjerevy