"Jag kommer inte ihåg när mina barn är födda", sa Ingmar Bergman i en intervju med Jörn Donner som finns att se på Youtube. Bilden är dagen vid ett annat tillfälle. Foto: Jan Collsiöö

De frånvarande papporna får skratt och applåder

Krönika

Tänk er en intervju med, säg, Ingrid Bergman som ser tillbaka på sin karriär. Tänk er att hon säger följande:

– Jag kommer inte mycket ihåg av mitt privata liv om jag ska vara alldeles uppriktig. Om jag ska försöka datera något daterar jag efter filmer och iscensättningar.

– Jag kommer inte ihåg, till exempel, när mina barn är födda. Jag vet ungefär hur gamla de är, men inte årtalen – vilket är betänkligt.

När hon säger de sista orden skrockar hon lite och ser nästan stolt ut.

Detta har naturligtvis inte hänt. Om en kvinnlig scenikon skulle uttrycka sig på det här sättet så vore det att begå karriärmässigt självmord.

Så vem sa det? Ingmar Bergman, intervjuad en gång i tiden av Jörn Donner, i ett klipp som finns att se på Youtube.

Jag blir ledsen ända in i hjärtat. I juli skulle Ingmar Bergman ha fyllt 100. Det uppmärksammas ända från regeringsnivå och neråt. Jag säger inget om Bergmans betydelse för vårt lands kulturliv, den är förstås stor. Men det är märkvärdigt med alla dessa manliga genier, och helt vanliga genifria pappor också för den delen, som har sett det som en självklarhet att kunna leva vid sidan av sin egen familj.

Att uppfostra ett barn är tufft. Att göra det ensam är tuffare. Att ha en far till barnet som tar för givet att han äger sin egen tid är grunden till att drömmen om familjen barkar åt skogen.

Ingmar Bergman var pappa till nio barn. Antalet är möjligen en förmildrande omständighet när det gäller att komma ihåg hur gamla de är. Men han tycks i intervjun kokettera med sin okunskap och det gör mig rasande.

Detsamma gjorde Leif GW Persson i en intervju i "Skavlan" 2012. Han satt mitt emot sin dotter, suveräna författaren Malin Giolito Persson, och sa om barnens uppfostran att "jag hade den goda smaken att hålla mig därifrån":

– Jag var så upptagen av mig själv. Det är inget att huttla med. Jag var snäll och hygglig men frånvarande, säger han och tillägger senare:

– Jag har aldrig suttit barnvakt. Åt mina egna barn någon gång, kanske.

Och publiken skrattar.

Tänk er en mamma som säger samma sak.

Kanske har dessa män, och andra omhuldade personligheter som tycks komma undan med vilket beteende som helst, haft en hygglig relation till sina barn när de har blivit vuxna. Det förlåter inte pappor som har varit någon annanstans under barnens uppväxt och låtit mammorna göra hela jobbet.

Skitmännen är mycket på tapeten nu, men då handlar det mest om vad de har gjort mot kvinnor. I kändisvärlden blev sexbrottsdömde skådespelaren Bill Cosby härom dagen borttagen från tv-världens Hall of fame och sexbrottsanklagade filmproducenten Harvey Weinstein har snart ingen plattform kvar alls.

Men medan skitmännen faller får skitpapporna fortsätta att skrävla om sina tillkortakommanden – och få skratt och applåder som belöning. Kvar står mammor och barn som antagligen har lätt att hålla sig för skratt.

Bäst just nu

Sveriges bästa krönikör, Andrev Walden, släpper krönikesamlingen "Ditt lilla mörker i ljuset". Ingen tänker och formulerar sig som han. Semestern är räddad.

Läs också

( 4 st )

Läs mer om dessa ämnen

KrönikaKultur/Nöje
Relaterat