Nasjonal Samling – i nutida version – i audiens i Kreml. Marine Le Pen hos Vladimir Putin. Foto:

"Nationellt", ungefär som Nasjonal Samling

Signerat av Åke Wredén

På måndag är årsdagen av nazisternas anfall på Norge, som åtföljdes av att Vidkun Quisling ville göra Norge till ett nazityskt lydrike, med hans eget parti som det enda tillåtna.

Den signerade ledartexten är skriven av en medarbetare på tidningens ledarredaktion och speglar tidningens liberala värderingar och åsikter. Ledartexten är inte en nyhetsartikel. Läs mer: Så jobbar Katrineholms-Kuriren med journalistik.

I svensk press fick inte minst J A Selander på Eskilstuna-Kuriren många tillfällen att skriva sanningens ord om både Quisling och de tyska ockupanterna i Norge.

Den tidens våg av högerextremism har sina likheter med det senaste årtiondets. Nu har även Vidkun Quislings partinamn återanvänts. Inom den franska extremhögern har Marine Le Pen bytt ut partinamnet Nationella Fronten till något som blir särskilt slående när det skrivs ut på norska: ”Nasjonal samling”.

Just så hette Quislingpartiet i Norge. Det franska namnbytet är inte ett dugg övertygande, som taktisk manöver för att få en suddigare profil, som inte lika tydligt ska påminna om faderns provokativa högerradikalism och nyfascism.

I Frankrike ger Le Pen-partiets nya namn associationer till samma 1940-tal: Le Pen har bara förkortat bort ett ord ur ”Folklig nationell samling”, Rassamblement national populaire (RNP). Så hette ett av 40-talets nazimedlöpande partier, anfört av Marcel Déat, en ex-socialist som bytt spår till fascism.

En av den äldre Le Pens medgrundare av Front National var för övrigt den tidigare ungdomsförbundsordföranden i Déats RNP, Roland Gaucher. Den mannen började i en trotskistisk studentorganisation, bytte till fascism och tillbringade efter kriget många årtionden som propagandist och bråkstake inom fransk högerextremism, med tre år i EU-parlamentet som krön på karriären.

Då som nu trasslades ytterkanternas ytterligheter samman, liksom det blivit med Putinstyrets understödjare och medlöpare, som är vänsterextremister men mer ofta högerextremister, samt strödda borgerliga och socialister.

Ledaren för "Nasjonal Samling" hade Berlin som resmål, och hans efternamn blev i många språk en synonym till antidemokratisk landsförrädare. Marine Le Pens motsvarande resmål är Moskva. Såvitt bekant har hon inte ett formaliserat samarbetsavtal med Putins maktparti, sådant som finns med mellan Enade Ryssland och såväl det högerradikala regeringspartiet FPÖ i Österrike som det nu framgångsrika La Lega i Norditalien.

Le Pens och franska ”Nasjonal Samlings” allians med Vladimir Putin är ändå uppenbar. Detta med Kreml lierade parti hade nyligen Donald Trumps tidigare strateg och ideolog Steve Bannon som gästtalare på partikongress i Lille. Där utmärkte han sig med att påstå att anklagelser för att vara rasist är något som segervisst ska bäras som ett hederstecken. Samme Steve Bannon uttalade i Dagens Nyheter sin beundran för svenska SD.

En annan som kan mötas på samma barrikader som Bannon är den partiledare i EU-parlamentet som har SD i sin grupp, Nigel Farage från UKIP. Vid Bannons misslyckade försök att få Roy Moore, en ytterhögerman, vald till senator i Alabama var även Farage där och kampanjade inför primärvalet för Bannons kandidat. Sedan åkte han till Berlin och kampanjade för extremhögern i AfD inför förbundsdagsvalet.

AfD är företrätt i den grupp i EU där SD ingår och där Farage är ledande. Tillsammans har de röstat för samma Putinstödjande linje i Ukrainafrågan som företräds av Putins och Bannons gemensamma vän Marine Le Pen, liksom av FPÖ som alltså ingick samarbetsavtal med Putins parti – och därefter hjälptes in i Österrikes regering av högergirande kristdemokrater.

Den internationella ytterhögern hänger ihop i sådana kedjor av gemensamma ståndpunkter. En del av dess partier har helt öppna samarbeten med Putinstyret, andra röstar på samma linje i EU men undviker som SD att tala om det så att väljarna får höra det.

Steve Bannon och Vladimir Putin är inte ensamma om uppfattningen att Marine Le Pen, denna med Kreml förbundna nyfascist borde ha fått kommandot över de franska kärnvapnen, genom att bli republikens president. Samma ståndpunkt företräddes av en, men bara en, svensk partiledare. Jimmie Åkesson ville se henne som president, sade han till Svenska Dagbladet (4/12 2016).

Det ställningstagandet var ungefär lika Sverigevänligt som ”Nasjonal Samling” var norskvänligt.

Läs också

( 2 st )

Läs mer om dessa ämnen

Vladimir PutinFrankrikeHögerextremisterLedare
Relaterat