Köttnationalism i torkans spår

Gästkrönika av Hanna Marie Björklund

Den extrema värmeböljan och torkan håller på att utvecklas till ett katastrofläge i stora delar av landet. Förutom ett flertal bränder som härjar drabbar torkan vår livsmedelsindustri hårt.

Det här är en krönika. Det är skribentens åsikter som förs fram i texten, inte tidningens. Läs mer: Så jobbar Katrineholms-Kuriren med journalistik.

När regnet uteblir och värmen är hög torkar växtligheten ut. Grödor som ska bli till mat till människor och foder till djuren växer inte och skördarna blir små.

Bönderna har inte mat till djuren och enda lösningen blir för många att slakta dem. Slakterierna kan dock inte slakta hur många djur som helst. Om mängden kött i butikerna ökar mer än efterfrågan kommer priserna sjunka. Det vill slakterierna undvika, och tillåter därför inte att allt för många djur slaktas samtidigt. Vilket i sin tur gör att köerna växer och allt fler bönder blir desperata.

Det är detta faktum som fått flera butiker runt om i landet, även i Sörmland, att gå ut med att de slutar sälja utländskt kött. Allt för att försöka öka efterfrågan på det svenska köttet, så att fler djur ska kunna slaktas.

Som alltid när något händer där butiker och politiker försöker öka efterfrågan på svenskt kött finns det de som är för initiativet och de som är emot. De senare menar att slagord om att ”äta svenskt” bara är nationalism och att nationalism är dåligt.

Debatten lider dock stort underskott på sakliga argument. Det ena behöver inte utesluta det andra vad gäller egen livsmedelsproduktion och import. I dag är de flesta länder, inklusive Sverige, beroende av att kunna importera mat och det bör vi fortsätta med. I moderna tider bör vi fortsätta sträva efter mer frihandel, inte tvärt om.

Samtidigt måste vi kunna prata rakt om skillnader i framför allt djurproduktion mellan olika länder och att det finns en moralisk aspekt i detta. Vi behöver kunna upprätthålla en viss egen livsmedelsproduktion av bland annat miljö- och säkerhetsskäl.

Men vi bör även kunna prata om att det är skillnad på kött och kött och peka på den roll det personliga ansvaret spelar. Det är objektiv skillnad på regelverket för hur en svensk ko och en ko i Polen växer upp och behandlas. Ingen konsument måste ta hänsyn till det när man gör sina val i matbutiken, men det är ett faktum och som vuxna människor bör man kunna ifrågasätta den moraliska aspekten av vår konsumtion.

Sverige kan inte förvänta sig att vara helt självförsörjande på livsmedel, det är heller inget att sträva efter. Men det är också fånigt att låtsas som att svenskt kött är exakt samma sak som det producerat i övriga länder.

Vi bör kunna ha en debatt om huruvida sådant som djurskydd ska påverka våra konsumtionsval, och utöva lite socialt tryck på vilka val vi gör i köttdisken och hur det i sin tur påverkar djurvälfärd och biologisk mångfald. Särskilt i dessa tider när behovet av ökad efterfrågan på svenskt kött är större än någonsin.

Hanna Marie Björklund är fristående krönikör.

Läs också

( 11 st )

Läs mer om dessa ämnen

KlimatKonsumentupplysningKrönikaLedareMat
Relaterat