En världsbild i förändring.

Därför ser vi bara det vi vill se

Nyström lördag

Alla visste att jorden var platt tills alla visste att den var rund. Däremellan fanns visserligen några som opponerade sig, men historien om hur världsbilden har ändrats är ett under av faktaresistensens.

Det här är en krönika. Det är skribentens åsikter som förs fram i texten, inte tidningens. Läs mer: Så jobbar Katrineholms-Kuriren med journalistik.

Kulmen nåddes när Galileo Galilei 1633 ställdes inför inkvisitionen och tvingades backa från påståendet att jorden kretsar runt solen och inte vice versa. Därefter ska han enligt legenden – det finns inga bevis – ha yttrat de bevingade orden ”och likväl rör hon sig", en fras som ibland används för att försöka övertyga någon om att man har rätt, oavsett vad den andre påstår.

Det är en ineffektiv metod. I det senaste numret av Liberal idédebatt, ”Två filter – varför du har fel om nästan allt, men ändå inte vill ändra dig”, förklarar nationalekonomen Andreas Bergh att det inte räcker att presentera fakta för att lyckas övertyga sina meningsmotståndare. Man måste även visa varför, eftersom all sorts input går genom två filter.

Det ena, som Bergh kallar för ideologism, gör att den som har börjat se världen på ett visst sätt filtrerar nya upplevelser, intryck, fakta och argument genom sin ideologi, varpå den världsbild och de politiska uppfattningar man redan har förstärks. Det leder till att den som har en känsla eller förförståelse om hur någonting fungerar gång på gång får sin världsbild bekräftad, och även är mer mottaglig för forskning som ger stöd för åsikterna.

Det andra filtret, negativism, tonar ned eller tar bort det som är upplyftande och positivt, samtidigt som det förstärker och sätter fokus på det negativa. Historiskt, när det fanns hot överallt, bland annat från vilda djur, har negativism varit ett vinnande koncept. Den som kunde lukta sig till faror och tog det säkra före det osäkra överlevde, vilket kan vara ett av skälen till att optimister ofta uppfattas som ytliga och naiva, medan pessimisterna klassas som intelligenta.

I dag är det inte säkert att negativast vinner.

Dels har vi aldrig haft tillgång till lika mycket information som nu. Det gör att det är enkelt att hitta uppgifter som stödjer den egna tesen. Särskilt när informationen filtreras och de som främst tar del av nyheter via sociala medier får ett nischat urval.

Dels har medier generellt, åtminstone i det löpande nyhetsarbetet, en tendens att fokusera på det negativa och oväntade, som olyckor och brott, eftersom en bil som krockar avviker från normen, medan det blir tradigt om vi rapporterar om alla bilar som dag efter dag åker hela sträckan utan problem. Samma sak gäller exempelvis mord, skottlossningar, fifflande politiker, sjukvårdsmissar, brister i förskolan och epidemier.

Rapporteringen är i grunden inget problem. Journalistik ska visa på oegentligheter.

Problemet är när den negativa bilden sätter tonen för samhällsdebatten och omvandlas till alarmism. Då uppstår bilden av att all utveckling är på väg åt fel håll, vilket dels inte är sant, dels skapar oro, eftersom det bara är problem som ringas in. Förslag på lösningar lyser med sin frånvaro, vilket är en gynnsam mylla för extrema och populistiska politiker, som tillsammans med hoten även pekar ut syndabockar, som många i brist på andra lösningar köper.

För att komma ur den negativa spiralen är det första steget att vara medveten om att filtren finns. Då kan man aktivt försöka ta till sig information som går på tvärs mot den egna världsbilden, göra sitt bästa för att skapa ett trevligare samtalsklimat och åtminstone ha ambitionen att förstå hur den andre resonerar.

– Nej, Galileo. Jag tror varken att solen är i centrum eller att jorden rör på sig. Men jag tänker lyssna på vad du har att säga och låta dig jobba vidare på din teori. Historien får utvisa vem som har rätt.

Läs också

( 15 st )

Läs mer om dessa ämnen

DemokratiJournalistikKrönikaLedare
Relaterat