Som i måndags, när Stefan Löfven (S) fick talmannens uppdrag att försöka bilda en ny regering. Var han så angelägen om att få med Centern och Liberalerna att han lockade med eftergifter om arbetsrätten?
Det var så det presenterades av Dagens Industri och budskapet spreds vidare av andra medier. Efter att TCO och LO gjorde markeringar om att turordningsreglerna inte fick röras, etablerades bilden än mer.
Men om man läser och lyssnar på vad S-ledaren faktiskt sa, upptäcker man snart att han blev övertolkad. Så här citeras han i Dagens Industri: ”Det finns goda möjligheter att både tillgodose det svenska näringslivets behov av flexibilitet att hantera upp- och nedgångar, med det behov den enskilda löntagaren har att känna trygghet på arbetsmarknaden”.
Inget tal om arbetsrätt och turordning.
Under sin andra pressträff, som Löfven höll efter att ha fått talmannens uppdrag, fick han åter en fråga om detta. I sitt svar sa han bland annat det här:
”Jag tog inte specifikt upp arbetsrätten faktiskt […] Om man tar ett steg tillbaka och verkligen frågar sig: Vad är det som är viktigt att eftersträva här? Ibland så kan man faktiskt hitta lösningar bättre på det sättet än att peka på att det här är vår exakta lösning på problemet, alla andras är felaktiga.”
Att en socialdemokratisk ledare skulle peta i turordningsreglerna i konflikt med facken är lika sannolikt som att en moderatledare skulle säga ja till löntagarfonder.
Nyheten i nyheten borde ha varit Stefan Löfvens resonemang om behovet att fokusera på de problemanalyser och mål som ligger bakom partiers ståndpunkter. Det skulle kunna dyrka upp många låsningar mellan partierna.
Ta just det han sa om näringslivets och löntagarnas behov. Nergångar i ekonomin kan hanteras exempelvis så som industrifacken och arbetsgivarna gjorde under finanskrisen, med krisavtal där arbetstiden och lönen sänktes under en period. Det räddade många jobb. På alliansregeringens initiativ antogs 2014 en lag som ger staten möjlighet att täcka en del av företagens lönekostnader i sådana lägen, något som S har sagt att de vill utveckla vidare.
Detta fokus på lösning snarare än på konflikt behöver svensk politik mer av.