Det är inte särskilt konstigt. Om det är någon gång man är svag, och helt i händerna på andra, är det när man är allvarligt sjuk.
Därför är det en sak som måste sägas innan vi går vidare: Vi har bra sjukvård i Sverige. Enligt en ny rapport från Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, ligger Sverige etta när sjukvårdens medicinska resultat i 16 OECD-länder jämförs. Det handlar bland annat om överlevnad vid hjärtinfarkt och bröstcancer. I samma undersökning hamnar vi tvåa respektive fyra vad gäller effektivitet och kortast väntetid på operation.
Men det betyder inte att allt är perfekt. Exempelvis har vi för långa köer och visst känns det hopplöst när man blir bollad mellan olika vårdgivare. Det senare kan bero på att svenska läkare i betydligt lägre utsträckning än andra länders hjälper till med koordinering och patienter upplever ibland att samordningen inte fungerar.
Dessutom är Sverige ett av de länder i västvärlden som har flest antal läkare i förhållande till befolkningen, men bara en tredjedel av deras arbetstid ägnas åt att träffa patienter. Det innebär att svenska läkare har väldigt få patientkontakter jämfört med kollegor i andra länder, samtidigt som allmänläkarna i primärvården är få i relation till det totala antalet läkare.
Det är inte bara ett problem för tillgängligheten i största allmänhet. Enligt Anders Anell, professor i företagsekonomi vid Lunds Universitet, är en väl fungerande primärvård centralt om vården ska bli likvärdig mellan olika grupper, vilket den inte är.
På ett seminarium i torsdags, arrangerat av Medieinstitutet Fojo, berättade han att det särskilt gäller ifall det även krävs en remiss för att träffa en specialist.
Om ovanstående ska bli verklighet måste dock rekryteringen av personal rulla på och även här finns brister.
Inte främst för att det är dyrt. Svensk sjukvård har relativt gott om pengar med internationella mått mätt, även om kostnaderna ökar snabbare än befolkningen, bland annat på grund av högre förväntningar och ny teknik.
Däremot är frågan hur antalet i arbetsför ålder ska räcka till. SKL har länge flaggat för att den offentliga sektorn har stora rekryteringsbehov framöver och att den kommer att vilja ha en betydligt större andel av alla unga som kommer ut i arbetslivet.
Men så kommer det sannolikt inte att bli. I alla fall inte i den utsträckning som krävs.
Dock finns det två andra sätt att upprätthålla kvaliteten: effektivisera genom digitalisering och arbetskraft från andra länder, vilket inte enbart gäller den offentliga sektorn. 80 procent av förra årets sysselsättningsökning bestod av utrikes födda, men inom industri, skola, vård och omsorg var andelen ännu högre. Det är även här Sveriges största arbetskraftsreserv finns, eftersom sysselsättningsgraden är lägre bland utrikes än inrikes födda.
Sammantaget finns det alltså ingen anledning att tro att Sverige inte kommer att klara av att bedriva en sjukvård av god kvalitet i framtiden. För även om det finns brister står den sig riktigt bra.
Därför bör vi inte måla upp bilden av en verksamhet i fritt fall. Det är helt enkelt inte sant.