I artikel 19 i FN:s deklaration om mĂ€nskliga rĂ€ttigheter kan man lĂ€sa att "var och en har rĂ€tt till Ă„siktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rĂ€tt innefattar frihet att utan ingripande hysa Ă„sikter samt söka, ta emot och sprida information och idĂ©er med hjĂ€lp av alla uttrycksmedel och oberoende av grĂ€nserâ.
Yttrandefriheten Ă€r ocksĂ„ fastslagen i svensk grundlag som sĂ€kerstĂ€ller att âalla medborgare har rĂ€tt att uttrycka sina Ă„sikter, tankar, kĂ€nslorâŠâ.
Vad som dÀremot varken stÄr att finna i FN:s deklaration om mÀnskliga rÀttigheter eller i grundlagen Àr att alla mÀnniskor har rÀtt att fÄ sina Äsikter representerade och spridda i varje sammanhang, att alla har rÀtt att bli publicerade överallt, alltid, och att ingen har rÀtt att kritisera nÄgon annans Äsikt eftersom yttrandefrihet Àr att inte bli emotsagd.
Vet ni varför detta inte gĂ„r att hitta? Jo, dĂ€rför att det inte Ă€r vad yttrandefrihet handlar om. ĂndĂ„ kantrar samhĂ€llsdebatten gĂ„ng pĂ„ gĂ„ng i denna frĂ„ga och till synes erfarna och kunniga personer argumenterar för att det skulle vara censur om varenda mer eller mindre mĂ€rklig uppfattning om hur samhĂ€llet bör vara beskaffat inte ges tilltrĂ€de till varje arena. Eller att det skulle vara ett hot mot Ă„siktsfriheten nĂ€r ideologier kritiseras eller pekas ut som mindre önskvĂ€rda, som i fallet med Nya Tider pĂ„ BokmĂ€ssan.
Att en högerextrem tidning med kopplingar till nazistiska grupperingar (men Àven aktörer med kommunistisk och islamistisk agenda) ges tilltrÀde till ett forum som BokmÀssan har dock ingenting med yttrandefrihet att göra.
Yttrandefrihet Àr en rÀttighet som alla medborgare har i relation till staten. Ingen ska kunna stÀllas inför rÀtta för sina Äsikter eller för hur man uttryckt sig, om detta inte uttryckligen Àr förbjudet i lag (som vid hets mot folkgrupp).
MÀssan Àr en privat aktör och vilka de tar in som utstÀllare Àr en frÄga som bara handlar om vilka mÀssans ledning anser tillför vÀrde till deras arrangemang. SvÄrare Àn sÄ Àr det inte.
Det finns ingen skyldighet, vare sig för tidningar eller mÀssor, att publicera eller ge utrymme Ät totalitÀra mördarideologier som nazism, kommunism och islamism. Inte heller Àr det en attack mot yttrandefriheten att anse att representanter för dessa idélÀror inte har sÀrskilt mycket av vÀrde att tillföra debatten. Homofobi, misogyni, fundamentalism eller rasism Àr varken modigt, spÀnnande eller nytÀnkande bara för att det Àr Äsikter som inte delas av den stora majoriteten.
För den som tror pÄ ett liberalt och öppet samhÀlle Àr det sjÀlvklart att respektera alla individers rÀtt till yttrandefrihet. Men det ska inte förvÀxlas med att man mÄste respektera innehÄllet i varje Äsiktsyttring. SÀrskilt inte nÀr det handlar om idéer som krÀnker andra mÀnskliga rÀttigheter. Det Àr tvÀrtom bara ryggradslöst.
Malin Lernfelt Àr fristÄende krönikör och tidigare ledarskribent pÄ Göteborgs-Posten.