Gott sÄ.
Det gÄr inte att söka vÀljarnas förtroende nÀr hÀlften av partidistrikten, bland dem Sörmland, öppet har deklarerat att de saknar förtroende för sin ordförande. SÀrskilt inte nÀr personen gör ansprÄk pÄ att vara den borgerliga oppositionens statsministerkandidat och det i dagslÀget bara Àr sex procent av vÀljarna som föredrar henne som regeringschef (DN/Ipsos, 23/8).
Men att situationen blev ohÄllbar betyder inte att det var eller Àr Anna Kinberg Batra som Àr problemet. Moderaternas dilemma Àr att de hittills inte har lyckas navigera i det nya politiska landskapet, utan mentalt befinner sig i samma politiska lÀge som inför valet 2010, samt att partikollegorna, nÀr Kinberg Batra valdes 2015, inte gav henne nÄgot mandat att föra partiet i den ena eller andra riktningen.
DÀrför Àr steg ett inte att vÀlja en ny ordförande, utan att anpassa kartan efter verkligheten och bestÀmma vilket parti man ska vara: Ett mellanblÄtt som betonar den liberala Ädran, som under Fredrik Reinfeldts partiledartid, eller ett mörkblÄtt med mer lutning Ät konservatismen, i klassisk moderat anda.
Oavsett vilket Ă€r 30 procent av rösterna, som Reinfeldt och Borg kammade hem i rekordvalet för snart sju Ă„r sedan, inte en realistisk mĂ„ttstock pĂ„ om en M-ledare har lyckats med sitt uppdrag. Ăven 26 procent, som vid allianssegern 2006, Ă€r snudd pĂ„ ouppnĂ„eligt i en tid nĂ€r en betydande del av den dominerande politiska konflikten gĂ„r mellan liberalism och konservatism och alltsĂ„ skĂ€r rakt igenom bĂ„de borgerligheten och Moderaterna.
SpĂ€nningarna gör att den breda allmĂ€nborgerliga vĂ€ljarskaran som lockades av Fredriks Reinfeldts nya moderater inte lĂ€ngre existerar, vilket mĂ€rks i vĂ€ljarströmmarna. FrĂ„n riksdagsvalet 2014 till SCB-mĂ€tningen i vĂ„ras har Moderaterna tappat 3,6 procentenheter till Centerpartiet och 2,1 till Sverigedemokraterna â tvĂ„ partier som befinner sig pĂ„ motsatta sidor av den politiska skalan, nĂ€stan oavsett vilken frĂ„ga som diskuteras. Det gör att det inte gĂ„r att pĂ„ samma gĂ„ng, med samma politik, locka tillbaka dem som vill kroka arm med Jimmie Ă kesson (SD) och dem som knappt vill ta i SD med tĂ„ng. Den slitningen kvarstĂ„r oberoende av om ombuden vĂ€ljer den ekonomiskpolitiska talespersonen Ulf Kristersson frĂ„n StrĂ€ngnĂ€s, satsar pĂ„ andra vice partiordförande Elisabeth Svantesson, dammar av ex-försvarsminister Mikael Odenberg, riktar blickarna mot riksdagsledamoten Johan Forssell eller chansar pĂ„ ett riktigt wild card.
DÀrför bör Moderaterna lÄta dem som Àr sugna pÄ partiledarskapet kandidera öppet, sÄ att dessa kan tydliggöra vilket parti de vill leda och pÄ sÄ sÀtt ges ett tydligt mandat att föra sin politik, nÄgot som Kinberg Batra saknade. SÄ gjorde Centern nÀr Annie Lööf valdes 2011, vilket innebar att hon hade partiet i ryggen nÀr det stormade som vÀrst 2012-2013, och det Àr precis det stöd som den framtida M-ledaren behöver. Inte minst eftersom partiet i samband med valprocessen och stÀmman i mitten av oktober mÄste stöpa om sin nygamla sjÀlvbild.
För sett över tid Ă€r dagens opinionsmĂ€tningar dĂ€r M fĂ„r cirka 17 procent faktiskt inte sĂ„ illa som mĂ„nga vill ge sken av. I de senaste 14 riksdagsvalen â mellan 1970 och 2014 â har Moderaterna snittat pĂ„ 20,5 procent och styrkeförhĂ„llandena inom borgerligheten har alltid varierat.
Ett tag var det Centerpartiet som dominerade. I valet 2002 var Liberalerna, som dÄ hette Folkpartiet, nÀstan lika stora som M. Att se 25 procent som det moderata normaltillstÄndet Àr dÀrför lika verklighetsfrÄnvÀnt som att Socialdemokraterna anser att partiets rÀttmÀtiga valresultat ligger pÄ 45 och att allt utom en ren S-regering, med VÀnsterpartiet som knÀhund, Àr att betrakta som statskupp.
I stÀllet bör Moderaterna inse faktum. Det nya politiska landskapet innebÀr sannolikt att fler liberala och allmÀnborgerliga vÀljare Àn vad mÄnga har vant sig vid, i framtiden kommer att rata Moderaterna i förmÄn för Liberalerna och Centerpartiet. Rockaden Àr givetvis trist för den nya M-ledaren och för förtroendevalda och tjÀnstemÀn som blir av med sina uppdrag. Men det Àr inte skÀl nog för att drömma sig tillbaka och sparka dem som inte levererar siffror frÄn fornstora dagar.
Riksdagen bestÄr numera av Ätta partier och svensk politik Àr inte vad den en gÄng var. Om Moderaterna ska ha en chans att vara spelförare mÄste de först göra upp med sjÀlvbilden.